Han ligger där
kämpar för varje andetag
ångesten lyser om honom
syrgasmasken ger ifrån sig sitt speciella läte
den skymmer nästan hans ögon
Jag flyttar ner den lite
det ser så obekvämt ut
han flyttar tillbaka den
tydligen vill han ha den så
Han sträcker sin hand efter mig
famlar efter något att ta tag i
hans trötta ögon ser in i mina
han vill säga något
ser hur han hämtar kraft
Med ansträngd röst
viskar han orden som får
mina ögon att tåras
Ni är gudomliga..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar