Aldrig får jag hålla dina varma trygga händer igen. Aldrig mer får jag höra din röst eller ditt skratt.
Det jag tar med mig är din tacksamhet över livet, att du trots många motgångar aldrig klagade över din tillvaro.
Sov gott nu lilla farmor. Jag behåller dig i mitt minne, och i mitt hjärta.
söndag 6 december 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)