Att våga gå efter sina drömmar

Jag sitter och skriver ett personligt brev. Man vet att varje ord, varje formulering, varje mening har betydelse för hur brevet blir läst och bedömt, i vilket fack man placeras och om man anses som intressant eller ej. Det är mycket som står på spel på några enkla små rader.

Så nu har jag gjort en djupdykning bland mina personliga egenskaper och gjort det bästa för att ge en rättvis bild av hur denna filur fungerar.

En sak är säker, blir mottagandet gott, så öppnas dörrarna för ett riktigt äventyr.

Charm

Charm är att få svaret ja utan att ha ställt någon bestämd fråga.

- Albert Camus

Joråsatte..

- Varför har du inte ringt och hört så att jag lever?

- Jag ringer inte på en dag och du går i taket?

- Jamen, jag har varit jättesjuk, jag kunde ligga död här nu!

- Men nu var det ju inte så eller hur. Och eftersom du så frekvent uppdaterar din status på facebook så har jag inte behövt oroa mig.

- Okej. Ja, du har rätt. Men bara så du vet så lever jag!

- Jo, jag har läst det. På facebook.

Till farmor

Det är snart ett halvår sen du lämnade oss, kära farmor. Snart ett halvår sen jag tog mitt sista farväl där vid kistan i kyrkan som trots kylan var varm av all kärlek. Jag tänker på den där fjärilen vid altarfönstret ibland, övertygad om att du fanns där hos oss. Övertygad om att du satt där bredvid och såg på oss med klara ögon efter att inte ha sett på så länge. Jag kommer att se dig i alla fjärilar som korsar min väg i sommar, i alla tysta fjärilsvingeslag kommer jag att höra dig. Jag kommer att känna dig i den svala vinden som smeker min kind, i vågorna som slår in mot land, i regnet som faller en ljummen sommarkväll. Jag kommer att känna dig, och jag kommer att minnas.

Älskade farmor, nu saknar jag dig så otroligt. Jag kan återkalla känslan av dina varma händer som alltid gav trygghet. Om jag hade fått ge dig en sista kram, hade jag så kunnat släppa dig? Om jag hade kunnat ge dig synen tillbaka för en dag, vad mycket vi kunnat se, du och jag farmor. Men du var lycklig ändå, du behövde inte synen för att se, du såg ändå.

Du har lärt mig mycket om tacksamhet, om att känna ödmjukhet inför livet. Jag vet att du är stolt över alla dina barnbarn, och alla vi är stolta att få haft dig i våra liv.

Farmor, jag vill bara säga att jag tänker på dig, och att jag tänder ett ljus här för dig ikväll.

Med kärlek,

Ditt barnbarn Elin

23 Maj 2010

Denna vecka har varit fantastisk på alla sätt och vis. Den har bjudit på vin på en brygga nere vid Årstaviken i kvällssolen, middag på en mysig restaurang med någon man tycker om, brännboll i gröngräset i Tanto, solmys i Vita bergen och mängder av vänner och kärlek. Precis som det ska vara när våren går mot sommar..

Sen kan man även drabbas av magsjuka. Och springa på toaletten ungefär varannan timme dom senaste 56 timmarna. Men jag tänker inte låta det förstöra min vecka. Även om det förstörde min fredag och lördag kväll. Och troligen också förstörde min lördagnatt.

Snart kommet hemleveransen av vätskeersättning, bananer och blåbärssoppa. Tack älskade vännen!

Snart tänker jag nämligen vara frisk och fortsätta i mitt härliga lyckorus och ta igen allt som jag missat. Det är ju faktiskt så man gört.

Meditation

Att landa i nuet.


En vän på en klippa, i Goa.