Insikt

Mitt smått spralliga beteende märks tydligt på jobbet vissa dagar och idag kunde en kollega inte hålla tyst.


Elin, du har inte bara en vanlig bokstavskombination som ADHD. Du har hela jävla alfabetet!


Tack Peter.

Kärt återseende

Snart har det gått åtta år sedan vi stod där på studenten och var dom lyckligaste tösabitarna i hela världen. Vi var så säkra på att snart ses igen. Inte skulle väl vi gå åt varsitt håll och förlora kontakten? Den kvällen grät jag. Jag grät när jag på efterfesten insåg att vi kanske inte skulle se varandra så mycket i framtiden, att livet nu skulle föra oss till olika delar av landet och att det var då livet började.

Ikväll sågs vi för första gången på många år. Så vacker hon var när hon kom gående. Precis samma tjej som jag kände en gång i tiden. Med samma humor, samma värme och samma skratt. Som vi har skrattat ikväll. Jag blev alldeles hes. Så glad jag blev när hon kontaktade mig när ryktet nått henne att jag flyttat till Stockholm. Tänk att åtta år kan passera men att tiden ändå på något sätt stått stilla.

Jag värderar såna relationer. Faktiskt så har jag ganska många sådana relationer där tid och evighet kan passera men när man väl hörs eller ses finns samma fina och värdefulla kontakt kvar. Kanske kan det vara en av anledningarna till att jag generellt sett är så dålig på att höra av mig till mina vänner. Jag lever i någon trygghet av att dom finns kvar. Men tar jag dom för mycket för givet?

Kanske dags att avge ett löfte, att ta upp telefonen och ringa mina älskade vänner lite oftare. Jag vill ju att dom ska veta att jag tänker på dom.

Trollskogen

Snön knarrar under mina fötter. Luften är kall och det blåser på mina bara kinder. Äntligen är årstiden här då jag fritt kan strosa runt i skogen med hunden utan att behöva oroa mig för att en orm ska överraska mig på stigen. Jag tycker om det lugn som skogen kring min barndomsgård ger mig, den där friska klara luften och suset som hörs mellan träden. Tyst, fridfullt.

Maja springer i förväg, ivrig över att sniffa på allt som döljer sig längs stigen. Hon är lite som sin matte, eller också är det jag som är lite som Maja. Båda har vi en svaghet för det där sniffandet. Alla härliga dofter som vår värld är försedd med, doften av människor, doften av nybryggt kaffe som sprider sig om morgonen, doften av dom vackra rosorna som står på bordet, doften av livet. Men framför allt skogen..skogen doftar underbart såsom doften från havet.

Snön hänger på grenarna och solen letar sig fram mellan träden. Det är något trolskt med att vandra i skogen. Jag kan inte låta bli att fundera vilka som har vandrat på den här stigen innan mig, vilka som kommer att vandra här efter mig. Vilka djur finns i närhet? Kanske sitter det en hare lite längre bort där bakom stenen, kanske gömmer sig ett rådjur längre fram på stigen.

Jag upplever det som att jag lånar skogen av djuren för en stund. Där besöker jag deras värld på deras villkor. I den värld där dom får leva sitt eget liv, en värld där människor inte skall göra dom någon ont. Jag smyger fram där på stigen och är evigt tacksam att jag har tillgång till denna plats, att min älskade Maja får springa fritt som sniffa på varenda liten kotte hon ser. Att vi båda får njuta av denna klara luft.

För mig är den här skogen som jag är uppväxt med runt hörnet magi.

Varm novemberkväll

När får jag se dina vackra lockar igen?

Denna kalla och mörka novemberkväll får plötsligt en speciell värme över sig och jag ler..

En regnig tisdag

Jag gäspade min ST-läkare i örat idag. Högt och ljudligt. Helt omedveten om vad jag höll på med.

-Du är så spontan! Jag gillar det med dig!

Ja, men man behöver ju inte vara oförskämd. Jag var inte så uttråkad som jag lät, jag var bara trött.

Carpe Noctem

Novembernatt med utsikt över Riddarfjärden
Hötorgsskraporna som lyste rött
glädje blandad med iver
lust blandad med nyfikenhet
K å t h e t

Två själar på jakt
efter att fånga natten

Carpe Noctem

Och bara himlen såg på.

I ögon jag trivs

Jag tycker om hans leende när han ser på mig,
hans iver att visa mig Stockholm från Skatteskrapans topp,
sättet hans hand sökte min i vimmlet

Jag tycker om hans blick som får mig att känna mig vacker

Vad säger mina ögon när jag ser på honom?

Vad är du nu för mig?

Du sårade mig den där gången
jag sa att jag förlät
jag försökte verkligen
men såren fanns kvar

Du sårar mig igen
såren blir djupare
denna gång
får du mig att tvivla på
att vår vänskap

någonsin

e x i s t e r a t


Vad är du nu för mig?

Säg mig kära du

Vems famn får jag finna styrka i när jag går s ö n d e r ?

Svara mig, kära du..

En trolsk syn

Jag såg på långt håll hur ångorna steg från Zinken. Jag närmade mig nyfiket, det var som jag hoppades. Zinken förses med is inför bandysäsongen. Jag gick längs med Ringvägen förbi hela planen, kunde inte se något för det höga staketet men sen kom jag till grindarna. Det jag såg var något så förtrollande vackert att jag tappade andan. Sättet den vita ångan täckte hela planen, sättet strålkastarna förstärkte detta magiska skådespel.

Förtrollande, trolskt, magiskt. Ikväll såg jag något fantastiskt. Och vetskapen om att den stundande bandysäsongen och den varma chokladen finns inom räckhåll, ja det var den härligaste insikten ikväll.

Situation Stockholm

Plötsligt stod han bara där, denna man med en sorgsen blick. Hans andetag speglades i den kalla luften och han trollband mig med sin blick. Dessa ögon som berättade så mycket, dessa sorgsna ögon som avslöjade att han ville fly. Han ville inte stå där, han ville inte vara där.

Jag kände i min ficka som endast innehöll ett VISA-kort och ett SL-kort. Jag ville köpa alla hans tidningar, köpa dom av honom så han inte skulle behöva stå där ute i kylan när kvällen var så mörk och kall. Jag ville att han skulle få gå hem och dricka varmt te i sin varma lägenhet under sitt varma täcke.

Men det är min tillvaro inte hans. Den varma lägenheten, det varma teet och det varma täcket. Det är jag som har en varm lägenhet som väntar på mig. Jag ville köpa alla tidningarna av honom, men när jag kom tillbaka var han inte där. Jag ville ta honom bort från kylan, jag ville låta honom fly. Fly bort från allt, fly bort från denna Situation Stockholm.

Verkligheten är inte vacker. Den är hård och kall. Den är sorgsen.

En hälsning

Jag kan inte längre vara Elins vän. Inte nu, inte än. Jag kan inte höra av mig till henne. Det går inte. Inte efter allt som hänt. Hur mår hon? Har hon det bra där i Stockholm? Är hon lycklig? Hälsa till henne..

Jag vet att du inte längre kan ha mig där. Jag vet att vi gjorde allt komplicerat. Jag vet att vi skulle göra allt komplicerat igen. Men jag saknar dig. Jag saknar din vänskap. Jag saknar ditt leende och dina glittrande ögon när du ser på mig. Jag saknar dig ibland så det gör ont.

Jag vet att du saknar mig, jag vet att du tänker på mig. Vi drogs mot varandra likt två magneter, två själar på jakt efter ruset. Samma svagheter i livet, samma drivkraft. En ekvation som vi visste var destruktiv, en ekvation som skulle såra.

Jag älskade dig då min vän, jag älskar dig nu. Jag älskar dig för alltid med samma nyans som av den rödaste röd. Alltid.