Min hyresvärd skulle hämta upp post i min lägenhet idag under tiden han är på besök i Sverige. Själv var jag på jobbet så jag sa att det bara var att gå in och ta för sig. När jag kommer hem så ser jag min egna lilla hög med post som han prydligt lagt på mitt bord i hallen. Överst på högen ligger något som glimmar, nämligen en redig chokladkaka!
Nu sitter jag här med choklad runt hela munnen och tycker att jag har världens bästa hyresvärd. Han vet vad kvinnor behöver, det märker jag det.
fredag 23 januari 2009
torsdag 22 januari 2009
När vinter blir till vår
Jag vill se vinter förvandlas till vår med dig. Känna vårsolens strålar värma oss på vår promenad i Tantolunden, se grönskan nere vid Årstaviken. Höra fåglarnas kvitter och känna ett lyckorus av alla dofter. Jag vill uppleva sättet vi tar för oss av alla vårkänslor och låter hormonerna sväva fritt med läppar som möts, händer som söker..
Denna gång vill jag att du stannar kvar.
Denna gång vill jag att du stannar kvar.
onsdag 21 januari 2009
Åter hittat rätt
Jag har aldrig sett någon som så snabbt smält in i personalgruppen och kommit in i sköterskearbetet som Elin gjort, ja kanske Morgan då men han jobbade ju här som undersköterska innan så han räknas inte.
Vad go hon var som sa det framför chefen idag, uppriktigt rörd blev jag! Visst är det väl så att man vill ha bevis på att man hittat sin plats i gruppen och att folk tycker om att samarbeta ihop med en. Och visst har jag förstått det och fått höra att jag är omtyckt och accepterad, men att få höra det från en kollega som jag ser upp till otroligt mycket, ja det känns lite extra.
Jag hade det bra i Västerås, jag har det bra här. Jag har det faktiskt förbaskat bra här.
Vad go hon var som sa det framför chefen idag, uppriktigt rörd blev jag! Visst är det väl så att man vill ha bevis på att man hittat sin plats i gruppen och att folk tycker om att samarbeta ihop med en. Och visst har jag förstått det och fått höra att jag är omtyckt och accepterad, men att få höra det från en kollega som jag ser upp till otroligt mycket, ja det känns lite extra.
Jag hade det bra i Västerås, jag har det bra här. Jag har det faktiskt förbaskat bra här.
torsdag 15 januari 2009
Januari himmel
Kylan biter i kinderna när jag lämnar min port. Jag drar upp kragen och tittar upp mot den mörka januarihimlen. Ser små snöflingor som virvlande faller mot marken och värmen sprider sig inom mig. Trots min längtan efter våren så älskar jag snön. Jag fullkomligt avgudar dom där vita små sakerna som kommer från himlen och gör landskapet bedövande vackert, det där charmiga knarrandet som uppstår under skorna när man går på en snöklädd gata.
Jag längtar efter att vandra i en kraftig snöstorm där snön letar sig in på alla möjliga tänkbara ställen och man förbannar känslan av att ta ett steg framåt och två tillbaka där man pulsar fram, där kylan är kall men uppfriskande. Då känner man sig full av liv.
Det är dock januari nu. När jul och nyår passerat börjar min längtan efter vårens värmade strålar och grönskan som tar fart. I januari vill jag att vintern börjar lämna plats för varmare och längre dagar. Och visst märks det att dagarna blir längre men dom är fortfarande för korta. Ja otåligheten växer i mig för var dag. På något sätt känner jag att jag glömmer att leva i nuet när jag har så mycket längtan till framtiden. Framtiden kommer, men denna dagen som är nu kommer aldrig tillbaka.
Kanske har jag ändå min förmåga att leva i nuet när jag går där på Söders gator, sneglar upp mot himlen och ler. För denna kväll den 15 januari 2009 är inget annat än vacker.
Jag längtar efter att vandra i en kraftig snöstorm där snön letar sig in på alla möjliga tänkbara ställen och man förbannar känslan av att ta ett steg framåt och två tillbaka där man pulsar fram, där kylan är kall men uppfriskande. Då känner man sig full av liv.
Det är dock januari nu. När jul och nyår passerat börjar min längtan efter vårens värmade strålar och grönskan som tar fart. I januari vill jag att vintern börjar lämna plats för varmare och längre dagar. Och visst märks det att dagarna blir längre men dom är fortfarande för korta. Ja otåligheten växer i mig för var dag. På något sätt känner jag att jag glömmer att leva i nuet när jag har så mycket längtan till framtiden. Framtiden kommer, men denna dagen som är nu kommer aldrig tillbaka.
Kanske har jag ändå min förmåga att leva i nuet när jag går där på Söders gator, sneglar upp mot himlen och ler. För denna kväll den 15 januari 2009 är inget annat än vacker.
torsdag 8 januari 2009
Ord till en ängel..
Det var aldrig aldrig min mening att såra dig,
jag kommer alltid att minnas dig med värme,
kommer alltid beundra din otroliga förmåga att älska,
den kärleken jag till slut inte kunde ta emot..
Förlåt söta du..
jag kommer alltid att minnas dig med värme,
kommer alltid beundra din otroliga förmåga att älska,
den kärleken jag till slut inte kunde ta emot..
Förlåt söta du..
onsdag 7 januari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
