Snäckor och krabbklor

Jaha..då var det dags för nästa skada. Just nu har jag så jäkla ont så fort jag rör mig. Var på Hamnfestivalen i Enköping igår kväll. Hade en underbar kväll med vin och vänner. Samt att jag smälte som smör i solsken när söta Anna såg på mig med lysande ögon och entusiastiskt frågade Åka radiobil?? Klart vi skulle åka radiobil, och så blev det. Idag är mitt högra knä alldeles blått. Varenda gång någon körde in i mig så slog jag knät i ratten. Jag kämpande med all min kraft för att rädda mitt knä men jag orkade inte hålla emot. Men roligt var så ett blått knä och lite värk var det värt.

Nu sitter jag här färdigpackad för några dagar på västkusten. Jag har säkert glömt något viktigt men jag tror dom har affärer i sagolandet också. Jag får hoppas på det. Dessutom har jag fått berättat för mig att man på västkusten betalar med snäckor och krabbklor. Så nu har jag hela handväskan full med snäckor och krabbklor. Hoppas att dom räcker. Inte så lätt att hitta sådan valuta i denna del av landet.

Jag är lite rädd för att sova riktigt gott när jag ska byta tåg i Herrljunga. Detta har inte varit något som orat mig förrän jag igår blev påmind om att jag inte fick sova som bäst när jag skulle byta tåg. Ja då började jag ju förståss oroa mig för det. Men det har jag löst genom att beställa väckning av söta Anna. Hon har lovat att ringa mig när jag närmar mig Herrljunga så jag ska kunna komma fram till Uddevalla som planerat och inte hamna i Göteborg.

Vädret är underbart här nu och jag hoppas att det fortsätter på detta vis. Annars får jag se till att ta med mig solen till västkusten. Så får det bli.

Skadad

Det finns nånting jag aldrig lär mig hur många år som än passerar. Så fort jag byter sort eller har lite för bråttom som händer det. Att det kan blöda så otroligt mycket från ett litet skärsår. Men benen är ju iallafall lena och fina nu.

Sitter här med ankeln inlindad i papper då jag har slut på plåster hemma. Det vägrar sluta blöda. Inte så att jag anstränger mig mycket för att få det att sluta heller. Lägga sig i sängen en stund med benet i högläge skulle nog göra susen men vem sjutton har tid med det?! Därför sitter jag här och bloggar om det istället eftersom jag har mer tid med det.

Ska bli intressant att se hur det går imorgon bitti när jag tänker raka annat än bara benen.. Otroligt effektiva rakhyvlar men jäklar va försiktig man måste va! Håll nu tummarna imorgon bitti.

Måste nog köpa plåster.

Lata dagar

Jag har semester nu i tio dagar. Tiden bara flyger iväg. Halva semestern har redan gått och lusten att gå tillbaka till jobbet är obefintlig. Hittills har jag spenderat min semester ute på landet. Bland annat har jag varit hundvakt när resten av familjen i olika konstalationer varit ute och åkt båt.

Jag tycker om när folk är ute och åker på kryssningar av olika slag. Där finns TaxFree. Tycker om att få skriva en liten lista med vad som önskas. Den manliga delen av familjen suckar ljudligt när listan till smink- och parfymdisken lämnas över. Men då jag är en förstående och omtänksam dotter så skriver jag alltid till så mycket information om produkten som jag bara kan hitta. Allt för att göra det så enkelt som möjligt. Denna gång stod Sarah Jessica Parkers parfym Lovely på listan samt Elizabeth Ardens Eight Hour Cream.

Några dagar senare så finns nu parfymen och krämen i min ägo. Pappa hade även köpt lakritspipor till mig. Det fanns en tid på världen då dom inte vågade återvända från dessa kryssningar utan att ha med lakritspipor hem till mig. Dom är ju så goda dom där.

Tog genast asken med lakritspiporna och lade mig i soffan och kikade på Sällskapsresan, SOS. Då märkte jag verkligen att jag hade semester. Ingen hjärtklappning fick jag trots mitt stora intag av lakritspipor, det ser jag som ett friskhetstecken.

På kvällen väntade säsongstarten av Allsång på Skansen och Morden i Midsomer. Visst var det med lite andra ögon jag nu såg omgivningen runt Skansen. Lite som mina nya hemtrakter. Minnen flög förbi i huvudet och tankar på nya minnen som kommer att skapas.

Ikväll åker jag tillbaka till min lägenhet. Tvättstugan är bokad och packning väntar. Ett besök på Enköpings Hamnfestival blir det imorgonkväll med några vänner innan det är dags för att sätta sig på tåget och åka till västkusten. En händelserik helg väntar och jag ska med egna ögon få se det jag bara sett på bild. Har lite svårt att tro på att allt det där verkligen finns i verkligheten. I mina ögon är västkusten något som bara är uppdiktat i någon saga. Som ett litet sagoland långt där borta. Ska bli härligt att få återse min vän som jag inte sett på evigheter. Nåja, inte sett på en månad iallafall, sedan han tog sitt pick och pack och lämnade Stockholm. Men det känns så avlägset. Även om endast 30 dagar passerat så är det så mycket som är annorlunda.

Trots mina få semesterdagar så njuter jag för fullt. Denna semester kommer jag att minnas med glädje. Denna semester kommer jag att minnas som dagar fyllda av förväntan och ivrighet. Min allra första betalda semester.

Sommarplåga

Igår morse vaknade jag med en Johnny Cash låt i huvudet. Det var undantaget. För alla andra dagar på senare tid har jag haft I'm Yours med Jason Mraz i hjärnan och nynnar på den konstant. Kan man blir mer glad när man hör den? Knappast.

Den har plågat oss länge den där låten och jag hoppas att den fortsätter göra det ett bra tag framöver. För detta är mys. Detta får mig att vilja hångla upp varenda karl jag ser. Detta får mig att vilja stänga in mig på ett rum och röka nåt otillåtet och fnittra tills jag får ont i magen. Detta får mig att vilja springa barfota på stranden i vattenbrynet och känna sanden kittla mellan tårna.

Ja, vad mer finns att säga. Denna låt är sommar. Den är glädje. Den är kärlek.

Hångla?

Älskat mirakel

Du lilla barn som sover så gott
dagsljuset du ännu ej sett

Ännu har du inte känt kärleken
dina föräldrar är ivriga att ösa över dig

Ännu har du inte känt värmen
från det hem som väntar dig

Din dag vaknar snart
den dagen blir din egen

Det är dagen
då ett älskat litet mirakel
kommer till världen

Din låtsasmoster är ivrig
nu väntar jag på dig

Karta och kompass

Jag: Den här kartboken finns det ju ingen logik i alls!!

*bläddrar irriterat fram och tillbaka utan att hitta det jag ska*

Morbror: Rallyförare skulle slåss om dig som kartläsare.

Om blickar kunde döda...

En kvällsröd himmel

Himlen var bedövande vacker ikväll
så där vacker så man berörs ända in i själen
sånt där gör att man samlar kraft
man känner endast ett stort lyckorus

Tänker på min blinda farmor
minns hon fortfarande hur röd himlen kan vara
minns hon hur himlen ser ut om sommaren
saknar hon allt det där
kommer dessa syner till henne i drömmarna istället

Hon har inte sett sina barnbarn på tjugo år
nu är vi endast röster för henne
önskar hon kunde se min vackra kusin
hur hon nu växt upp och blivit en vacker ung kvinna
se hur långa och ståtliga pojkarna blivit

Kanske skulle hon uppskatta att få se det
lika mycket som hon hade uppskattat
att få se hur bedövande vacker himlen var
ikväll

Livets slut

Han ligger där
kämpar för varje andetag
ångesten lyser om honom
syrgasmasken ger ifrån sig sitt speciella läte
den skymmer nästan hans ögon

Jag flyttar ner den lite
det ser så obekvämt ut
han flyttar tillbaka den
tydligen vill han ha den så

Han sträcker sin hand efter mig
famlar efter något att ta tag i
hans trötta ögon ser in i mina
han vill säga något
ser hur han hämtar kraft

Med ansträngd röst
viskar han orden som får
mina ögon att tåras

Ni är gudomliga..

Lilla pappa

Jag drömde om min älskade pappa inatt. Han hade åldrats tjugo år på bara några dagar. Hans rygg var krokig, hans skägg och hår var alldeles vitt. Han gick med stapplig gång och han höll en käpp i handen.

Jag slängde mig runt halsen på honom och tårarna rann. Min starka friska pappa såg nu så sliten och trött ut. Jag kommer hem till midsommar. Jag åker hem redan på fredagen och umgås med dig och mamma.

Och det är precis det jag tänker göra. Jag tänker åka hem till min familj och släkt på midsommar. Jag tänker titta på mina pappa och konstatera att han ser likadan ut som i söndags och att min dröm än så länge inte är verklighet.

Min älskade lilla pappa.

Bymarknad i min by

Idag är det Härnevi Bymarknad. En trevlig liten bymarknad som växer sig större för varje år som går. Jag är uppväxt där i krokarna. I Härnevi kyrka arbetade jag som guide och kyrkogårdsvaktvästare flera somrar i rad när jag var yngre. Jag passade på att besöka kyrkan idag, tände som vanligt ett ljus för mina nära och kära och sjöng sommarpsalmer. Synd bara att det alltid är sån knepig tonart på dom där psalmerna. Antingen är det på tok för lågt eller alldeles för högt. Min röst har inte riktigt dom resurserna.

Jag satt och kikade i taket. Målningar av Albertus Pictor. Minns när jag stod där och berättade för kyrkobesökare vad dom olika bilderna hade för innebörd, vart ifrån bibeln målningarna är hämtade. Jag minns knappt det där längre. Bara dom grymma bilderna. Lustigt det där egentligen, vad som fastnar i huvudet och vad som glöms bort.

Åkte lövad skrinda till marknaden som låg en bit bort. Har inte åkt lövad skrinda sen jag tog studenten. Det börjar bli många år sen nu. Men det var inte minnen från studenten som nådde mig när jag satt där på en halmbal. Det var minnen från midsommar när jag var liten. Då hade vi som tradition att åka upp till skogen på morgonen med vagn och traktor för att smycka vagnen med björkar och blommor samt att plocka blommor till midsommarstången som senare skulle klädas. Jag beundrar det tålamod som mina föräldrar, morföräldrar och min mors syskon hade med att ordna detta varje år så att jag, min bror och mina kusiner skulle få en tradionell midsommar. För mig är det ovärderligt idag. Då tog man det för givet. Man visste ju inget annat. När vagnen var smyckad och lövad så åkte vi till Härnevi fotbollsplan för midsommarfirande och dans runt midsommarstången. Tipspromenad stod på programmet. Fika i slätten med saft och kladdkaka. Livet lekte.

Minns den där tiden och blir lite längtig när jag sitter där i skrindan och känner hur björkbladen kittlar mig i nacken och den ganska starka vinden envisas med att få mitt flygande hårsvall i ansiktet. Vid såna där tillfällen lyser mina ögon. Vid såna där tillfällen önskar jag att jag hade någon som satt där bredvid som jag kunde få berätta allt sånt här för. Berätta saker om min uppväxt, hur jag hade det som liten. Kunna peka ut platser där jag lekte som barn. Ja alla såna där småsaker som blir så märkbara när det inte finns någon att dela dom med.

Jag letade mig fram till skjutbanan där min pappa och morbror stod som vakt. Givetvis skulle jag skjuta. Många år sen sist. Vad jag minns har jag alltid varit riktigt dålig på sånt där. Träffa en liten liten prick lång bort. Inte min starka sida. Men skam den som ger sig så jag gav min pappa tio kronor och fick hjälp med geväret. Siktade länge och förstod inte hur jag skulle få det där siktet att fungera som jag ville. Jag såg lite himmel men krysset man skulle ha i mitten var nån helt annanstanns. Jag stod där länge innan jag listade ut hur jag skulle bete mig. Jag avlossar ett skott och vi alla tre står där som fån när jag träffar mitt i prick. Jag förstår vad jag lyckats med och skriker rakt ut. Min pappa blev nog riktigt stolt över mig i det där ögonblicket. Sen att det i slutändan hamnde på 3 träffar av 10 skott behöver inte diskuteras. Pappa bjöd mig på korv och festis sen i alla fall.

Köpte en fin väggljushållare som en vän till familjens dotter gjort. Den kommer att passa i min nästa lägenhet. Den lägenheten jag inte har. Men passa kommer den att göra. Speciellt i en lägenhet på Söder. Vi håller tummarna för det. Det får bli en tid i Stockholm. Sen måste jag tillbaka ut på landet. Det är på landet jag hör hemma. Det märker jag dagar som denna.

Kraftprövning

Vill ni ha hjälp eller vill ni bara kika lite? Jag ser på den stackars expediten och tänker att hon nu inte kommer att få det lätt.

Detta med att köpa bikini. Jag a v s k y r det! Jag får ångest av bara tanken. Jag tar ett djupt andetag och låter henne visa mig vad det finns för utbud för oss med lite större behag. Jag tittar kritiskt på utbudet och och känner ändå viss entusiasm när hon visar en brunfärgad bikini med lite turkosa inslag.

Jag beger mig iväg mot provhytten. Lägger märke till den något dämpade belysningen och får för mig att det endast är en försäljningsteknik de använder. Säkert kommer speglarna från Lustiga Huset på Gröna Lund också, bara det att min spegel minsann inte förminskar något. Försöker hålla in magen lite. Nähä, det gick inte så bra. Jag sträcker lite på mig. Nähä, fungerade visst inte det heller. Nåväl, på med bikiniöverdelen och expediten kommer.
Kuporna behöver du men resten är för stort. Vi får sy in lite i ryggen och korta av axelbanden. Då blir detta jätte bra!

Hon låter mycket gladare än mig, den där expediten. Jag som alltid är gladast. Tydligen inte när jag står i en provhytt och sysslar med något jag inte alls är bekväm med. Då är jag tydligen inte så glad längre. Men fint att dom har den där servicen. Hon syr in den där bikinin åt mig så att den passar. Jag är tacksam för det.

Dags för underdelen. Provar först en riktig tantmodell som får mig att känna mig som 67 år. Då blev jag helt plötsligt ännu mer deprimerad. Men sen ger hon mig ett par hipsters och då känner jag mig genast mycket mera hemma. Spanar in rumpan och tänker att bättre än så här blir det inte.

Nöjd över att inte ha brutit ihop fullständigt så går jag till kassan för att betala. På tisdag får jag hämta min nya fina bikini och jag ska försöka bära den med stolthet i sommar. Lätt att sitta här och vara kaxig när man är påbylsad med kläder och regnet smattrar mot fönstret. Just då känns stranden väldigt avlägsen.

Men tanken är god.

Öppet hela natten

Elin, vad har hänt med rocken?? Han ser på mig med bekymrade och förvånade ögon. Som han är verkligt undrande inför vad som hänt. Jag ler mot honom. Söt han är när han reagerar sådär. Frustration blandad med uppgivenhet. Jag försöker lugna honom med att säga att rocken fortfarande finns där, bara det att Ulf Lundell också har tagit plats i mitt musikhjärta.

Vi har alltid haft rocken gemensamt. Allt från 80-talsrock till Takida. Minns när jag kunde sätta mig bussen sent på kvällen för att åka till honom, sen låg vi i sängen och lyssnade på rock hela natten. Dom var mysiga dom där stunderna. Jag minns dom. Han minns dom.

Ulf Lundells version av Halleluja hörs från stereon. Han erkänner att han också uppskattar Lundell men kanske inte i samma utsträckning som jag numera gör. Låt efter låt hörs i mitt rum och en ny natt i hans närhet väntade. En natt som denna gång inte fylldes med Bruce Dickinsons eller James Hetfields röst. Detta blev en natt med endast Lundell. En natt med Lundell och prat om framtid och drömmar samt ett svagt erkännande att det kanske inte var helt omöjligt att även han skulle bli fast och kapitulera för mannen med de vackra texterna.

Det vore fint om det blev så.

Mitt ljuslila stetoskop; älskat, saknat..

Efter fem dagar med mitt nya vackra ljuslila stetoskop så upptäckte jag imorse att det saknades. Så nu har jag inte längre något ljuslila stetoskop. Jag som aldrig tappar bort någonting. Jag som faktiskt kan hålla reda på mina saker. Tydligen inte.

Vi hade skapat en underbar relation till varandra under dessa dagar. Jag var kär och jag trodde allvarligt att mitt ljuslila stetoskop kände detsamma. Men tydligen inte. Tydligen ville stetoskopet separera och ge sig ut för att se världen. Nu har jag sorg i mitt hjärta.

Hoppas det hittar tillbaka.

Miss you baby!

Det som aldrig blev

Efter alla år som gått
så var du bara där

Förtrollande
Vacker

Din famn
din beröring mot min hud
precis som jag minns

Din doft
är inte samma
vi har förändrats

En natt försvinner
en ny dag vaknar
du ligger där

Jag ser på dig
ler
minns

Är du och jag det som aldrig blev vi?

Underbara dagar

Just nu går Steve Harleys underbara Make Me Smile på repeat här hemma. Man blir så glad av den där rackarns låten och eftersom livet just nu är ganska underbart så skuttar jag bara runt här hemma och beter mig som en liten barnunge med spring i fötterna.

Tillbringade min gårdagskväll med några kära vänner på Lögarängen nere i hamnen. Visfestival och Eldkvarn stod på schemat. Och vindrickande förstås. Gott vin var det minsann. Och rejäla glas för endast 50 kronor styck. Ja ni kan själva räkna ut den ekvationen. Hamnade sedan i schlagerbaren på BlueMoon Bar och dansade tills fötterna värkte. Några Tequila Rose hjälpte dock till att hålla fart på mig. Inbillar jag mig.

Den människa som uppfann Resorb borde få Nobelpris. Eller bli en staty. Eller både och.
Nu mår jag som en prinsessa och har rosévinet på kylning. Om några timmar rullar min älskade vän in på tågstationen och sen väntar en ny kväll i parken.

Saker jag är tacksam över idag:
Resorb
Sommar
Vänner
Jordgubbar
Vin
Livet

Come up and see me, make me smile..

Lycklig tös!

Det gick som jag ville.. Nu är jag en lycklig tös!!

Södersjukhuset blir en lite mindre säker plats att vårdas på i höst för nu ska jag och mitt ljuslila stetoskop minsann dit! Må Gud vara med alla patienter.

Nu ska jag leva min dröm!

En nyckel utan hem

Rastlösheten har sitt grepp om mig inatt. Jag finner ingen ro att försvinna in i sömnen. Ångesten gnager i mig. Mitt hjärta beter sig konstigt och jag tar djupa andetag för att få obehaget att försvinna. Vad är det som gnager i mig? Varför denna rastlöshet och oro?

Jag är orolig över att jag alltid kommer att vara en rastlös själ som ständigt är på jakt efter något större. Att ständigt söka nya utmaningar när tristessen smyger på. Att hela tiden fly iväg för att slippa känna ansvar. För att slippa söka i mig själv efter svar. Jag vill inte leva så. Jag vill kunna stanna upp. Jag vill kunna känna ro. Jag vill kunna känna att jag inte behöver fly. Det är då jag inser.

Vissa tillfällen finns inte dessa känslor. Ibland vill jag inte fly iväg på jakt efter något större. Ibland vill jag bara stanna upp och få vara där jag är. Då kommer tanken till mig som en blixt från klar himmel. Just dessa tillfällen känns det som att jag hittat hem.

Jag reser mig upp i sängen, kikar ut genom fönstret och kan redan ana hur det börjat ljusna över stan. Jag har hittat hem men ändå inte. Jag är inte hemma. Jag har en nyckel men den passar inte i låset. Jag har testat nyckel efter nyckel men ingen har fått låset att öppna sig, ingen nyckel har fått dörren att öppnas. Så jag står där vilsen kvar på utsidan. Utlåst från den dörr och det hjärta som jag önskar vore mitt hem. Det hjärta som skulle ge mig ro.

Och rastlösheten fortsätter ha min kropp i ett järngrepp.

Väntandes..

Imorgon kommer jag att få ett viktigt besked om min framtid. Kommer jag att få leva min dröm i höst eller får jag kämpa lite till för att nå dit?

Håll tummarna för mig. Jag vill ju så mycket!

Vår norrländska nallebjörn

Idag jobbar Daniel sin sista dag som sjuksköterska på avdelningen. Sen väntar Stockholm och Södersjukhuset på honom.

Jag kommer att sakna den där krabaten. En lugn men hysteriskt rolig norrlänning som är otroligt skicklig på det han gör och har alltid en hjälpande hand till oss nya smått förvirrade sköterskor. Han behåller lugnet i alla situationer och stöttar alltid när saker känns tunga.

Saknad kommer han bli, vår Daniel. Vår alldeles egna norrländska nallebjörn.

Vacker tacksamhet

Behöver ju ditt skratt i mitt liv!


Åh va jag saknar den där tösen, och när hon skriver sådär så spricker mitt trötta ansikte upp i ett stort leende. Vilka vackra människor jag har i mitt liv.

Jag kan endast känna en enorm tacksamhet.

K r i s ! !

Käre gode Gud
jag skulle behöva hjälp med en grej
Jag behöver en karl
en karl som kan hjälpa mig med...hmm...ehh.. lite av varje

Om du har tid att hjälpa mig vore det perfekt
och det kan väl egentligen inte ta så lång tid
gatorna är fulla av vackra män nu när sommaren är här
kanske kan du bara få någon att kika förbi?

Om du vill skicka in honom genom mitt fönster
så ställer jag det på glänt
om du vill skicka in honom genom min dörr
så låser jag upp dörren och låter även den vara på glänt

Hörru Gud där uppe i det blå
kan du inte lyssna på mig ett tag?
Jag försöker påkalla din uppmärksamhet
men det verkar inte gå så bra

Jag är en duktig och skötsam tjej
men nu behöver jag faktiskt en sak
och den saken måste jag ha hjälp med från en karl
Och det börjar bli kris!

Ge mig en karl som tar ett stadigt tag om mina höfter
en karl som får mig att landa bland stjärnorna
Så snälla gud i himlen, ge mig en karl så blir jag glad!
(och jag lovar att äta min gröt var dag)

Amen

Är jag verkligen normal?

Blev ikväll påmind om en incident som inträffade på jobbet i lördags..


*telefonen ringer*

Jag: Avdelning 11, Elin sköterska

Henrik (jobbarkompis): Hej Elin, det är Henrik

Jag: *skriker*

Henrik: Vad händer??

Jag: Jag ramlade av stolen

Henrik: Ramlade du av stolen??

Jag: Hmm..ja.. Men det har ordnat upp sig nu!

Henrik: Hahahahahaha.. På elvan är allt som vanligt hör jag!

Jag: Typ..


Är det verkligen normalt att vara som jag?? Ibland undrar jag.

Inga garantier

Är det efter denna väg
jag finner lyckan
är det efter denna väg
lyckan finner mig?

Påminns om att jag endast är en spelpjäs
i livets labyrint

Schackmatt.