torsdag 9 december 2010

Vet du..

..där jag är
skulle vara
den vackraste platsen på jorden
om bara du
var här..

söndag 5 december 2010

5 December 2010

Jag fyller år idag. Tjugoåtta år. Tänk att man närmar sig trettio. Jag försöker att inte tänka på det där, det leder bara till smått panik. Min tjugofemårsdag tillbringade jag gråtandes med inställd födelsedagsfest. Krisen var ett faktum. Jag var tjugofem år, bodde i studentlägenhet, var singel och fattig som en kyrkråtta. Det var inte så jag hade föreställt mig mitt liv vid tjugofem. Nu tre år senare så inser jag hur ung jag var då, hur omänskligt höga krav jag hade på mig själv.

Just nu är jag långt ifrån någon kris. Jag är ganska nöjd med min tillvaro precis som den är. Jag är fortfarande inte gift men jag har någon som mitt hjärta slår extra varmt för och det räcker långt för mig. Jag har ännu inga små barnfötter som tassar runt här hemma men jag hoppas att det sker en dag, jag hinner med det där också. Ärligt så är det inte rätt tid för mig i livet för allt detta nu. Jag har så mycket kvar som jag vill göra för mig själv. Som jag vill ha i bagaget innan jag sätter en ny liten individ till världen. Vill kunna vara den bästa förebilden och uppfostra någon till att bli en kärleksfull individ med sunda värderingar och god människosyn.

Ikväll packar jag åter väskan. Om ett dygn spanar jag över till Ryssland. Hur mycket man nu ser i detta mörker. Dom flesta reser till solen dessa tider, jag reser från solen. Men jag har ju alltid varit speciell, inte riktigt som alla andra. Men om några månader är det jag som njuter av ett varmt hav och har varm sand mellan tårna.

Kvällen den andra advent 2010. Jag packar, dricker glögg och förbereder mig för att lämna Stockholm några veckor. Och tänker extra mycket på farmor. Ett år sedan hon lämnade oss. På min födelsedag.

Det är våran dag idag, farmors och min. Och snön faller utanför fönstret.

torsdag 2 december 2010

När man saknar en vän

Nej nu saknar jag den där gossen som befinner sig på andra sidan jordklotet sådär förbaskat mycket att det nästan värker i hjärtat på mig! Han ska ju liksom finnas här. Hemma. Jo, egoist är vad jag är. I alla fall en kall natt som denna.