Äktenskapstycke

Idag på jobbet fick jag återigen höra att jag och Sveriges sötaste läkare har äktenskapstycke. Detta är ju naturligtvis smickrande eftersom det måste betyda att jag är lika vansinnigt söt som han är. Synd bara att han inte ser den sötheten, han är så där dunderkär i sin tjej att jag är helt chanslös.

Men, äktenskapstycke är i alla fall äktenskapstycke. Han kanske borde inse att det är dags för lite vårrensning i sina relationer och få in en frisk vind som han kan dricka vin med hela sommaren? Vore ju fint med en guldring också som kan pryda mitt vänstra ringfinger, och några lintottar som springer runt benen.

Som sagt, äktenskapstycke är äktenskapstycke. Det borde han förstå.

Sångglädje

Ikväll har jag sjungit i kör. I Caroline af Ugglas Kör för Alla. Och jisses! Varför har vi inte tagit oss iväg till den där underbara tillställningen lite tidigare?

Men en sak är säker, nästa måndag är vi återigen på plats.

Laaaaaalaaalalalalaaaaaaaaaaa!

Samtalet kom..

..med orden jag behövde höra..

Jag känner fortfarande hans doft..

..på min hud..

Känslan av hans solbrända vackra hand..

..som smeker mitt bleka bröst..


Den energi vi delar, är som en vacker drog..

Dessa relationer..

Inatt analyserar jag.

Jag analyserar vänskapen som gick upp i rök och slutade i ett stort ingenting och som ännu inte givit mig ro trots att flera månader gått. Jag undrar hur jag ska förhålla mig till underbara minnen från den tid då vi fortfarande fanns i varandras liv, då vi gav varandra glädje. Vart gick det fel? Jag har svaret på frågan men jag blundar för sanningen. Jag såg tidigt tecken på att detta skulle bli allt annat än bekymmersfritt, att jag skulle få lov att kompromissa om min egen person och mina egna behov, men jag ignorerade dessa känslor. Allt för dom härliga stunderna som fanns där, och för tryggheten jag kände när jag flydde världen och vaknade utsövd i hans rum, där vi tillsammans mötte en ny dag utan måsten, musiken som alltid spelades, lugnet som alltid nådde mig. Jag känner hans hand som smekte min kind sista gången vi sågs, en hand som symboliserade värme. Eller var det ett farväl?

Jag analyserar kärlekar som uteblivit, känslor som envisats, fantastiska personer som jag haft i mitt liv. Hur dom på ett eller annat sätt kommit in i mitt liv och sedan blivit kvar någonstans i perferin för att sedan återigen försvinna. Jag förbannar min motvillighet att släppa folk nära inpå livet, min motvilja till att ge folk en chans. Något som resulterar i min motvilja att ge kärleken en chans. Jag har för länge sedan insett att jag är en trasig själ. Detta gör att jag behöver något som är äkta. Jag behöver något som jag kan känna tilltro till, något som ger mig hopp om att allt faktiskt kommer att ordna sig en dag. Att jag en dag hittar hem.

Jag analyserar min dumma stolthet som hindrar mig att ringa honom. Varför ringer jag bara inte och berättar allt som hänt, berättar allt jag vill ha sagt och få höra hans glada pigga röst som får mig varm inombords. Höra hans röst bekräfta att jag gör rätt, att beslutet jag tagit är ett beslut som även han skulle ta. Jag vill berätta att jag saknar, att jag vill krypa upp i hans famn och låta mina andetag följa hans. Jag skulle kunna ringa och berätta allt jag vill ha sagt, men jag vill ju att han ska förstå att jag vill att han ringer. Att han saknar mig och förstår att jag har massvis att berätta från de dagar han varit borta. Kan han inte bara förstå att det enda jag behöver är att han ska ringa och säga Hej sötnos...

Inatt analyserar jag.

Vägskäl

Jag står inför ett nytt vägskäl i livet. Trodde det skulle dröja lite längre än jag skulle tvingas välja vart jag ska ta vägen härnäst.

Detta är bra. Detta innebär att jag verkligen förstått vad jag vill. Jag har gjort Söder till mitt och jag älskar varenda gatsten. Det är på Söder jag ska bo.

Men först måste jag ge mig iväg, min höst kommer inte att spenderas i Stockholm. Jag ska bli lite..internationell.

Blir nog bra det här. Jag vet ju att mitt Söder väntar på mig. Och min alldeles egna lägenhet.

Min dag i ord..

KÄRLEK

Lyckopiller!

Varför ligga här själv varje natt när du kan ta på mig som ingen annan kan?

...

Om vi aldrig träffas igen
och du är ute och går en dag
och känner en närvaro vid dig

Då är det jag, som älskar dig
var jag än är..

Den vackraste av pudlar

Jag var på Moderna Museet med min morbror idag. Jag har under längre tid velat besöka just Moderna Museet på grund av en pudel. En underbar pudel gjord av konstnären Kjartan Slettemark som avled i december 2008. Nu är det just inte pudeln i sig som huvudsakligen fascinerar mig utan dess skapare; en man som jag pinsamt nog inte förstått är en framstående konstnär utan endast sett som en fantastiskt varm människa. Det är inte så lite det heller må jag säga.

Vissa människor möter man endast en kort tid och glömmer dom aldrig. Kjartan är en sådan människa. Jag kan fortfarande återkalla hans skratt i mitt minne, se hans glittrande ögon och finurliga leende. Ja, när jag såg den där pudeln idag kunde jag inte annat än att le, men samtidigt tänka på hans familj och vänner som drabbats av en otroligt tung förlust. För den kärlek som visades Kjartan, var enorm.

Kjartan Slettemark

1932-2008

Lundellkyss

Jag såg självaste Ulf Lundell på stan idag, vandrandes förbi mig, pratandes i mobiltelefonen. Jag ville bara springa fram till honom och ge honom en puss på kinden. Jag lyckades motstå min impuls, mycket för att det beteendet inte skulle vara okej. Men även för att inte ge den stackarn en hjärtinfarkt. Jag var heller inte så sugen på att bli bortförd av en väktare.

Men Ulf, om du skulle läsa detta så får du en liten cyberpuss istället. Det känns lite mera okej, lite mindre psykopatvarning över det hela.

Ge mig sommar och bag-in-box!

Min vackra prinsessa Magdalena taggade mig på en bild på Facebook idag. Bilden är tagen en underbar sommarkväll 2008, en kväll jag alltid kommer att minnas.. Så ikväll längtar jag till sommaren. Jag längtar till varma kvällar med vänner och vin i parken. En bekymmerslös tillvaro som gör att man sitter där med ett fånigt leende på läpparna och bara är så tacksam över att leva. Man sitter där solbränd och med röd näsa efter att råkat bränna sig på stranden.

Japp, nu längtar jag till skratten i parken, till bag-in-box, plastglas och underbara stunder med vänner där alla bara har ett mål; att fånga den underbara sommarnatten..