Askungen

Nu är det en vecka sedan vi satt där på restaurangen bland levande ljus och glas fyllda med ljuvligt rödvin. En kväll som var som tagen ur en berättelse där två gamla skolkamrater återses och fångas in i ett magiskt ögonblick och rycks med av den vackra stunden.

Jag strålade den där kvällen, jag kände mig vacker. Människorna runt oss på baren där på Götgatsbacken försvann och vi hade endast ögonen för varandra. Det kändes som början på något bra, som början på något som var så långt ifrån det som var alla dessa år sedan vi senast sågs. Jag ville, han ville.

Jag gick hem ensam den kvällen. Övertygad om att magin skulle finnas kvar. Men jag måste ha lämnat den där, jag måste ha lämnat den någonstans mellan Götgatsbacken och Gondolen. Någonstans när natten förvandlades till dag försvann magin. Lite som Askungen som måste hinna hem innan förtrollningen är bruten. Förtrollningen bröts den där natten, och lämnade mig med vetskapen om att han inte är Han.

Tidig morgon

Klockan ringde tidigt imorse. Ville känna av i kroppen om jag skulle gå iväg på yogan denna morgon eller stanna hemma. Jag valde att stanna kvar i sängen. Låg och väntade på att sömnen åter skulle fånga mig men den uteblev. Det är lite typiskt det där, när man väl bestämt sig för något och sen vägrar kroppen att samarbeta. Kanske ska ta det som ett tecken på att yogan faktiskt hade varit det bästa alternativet.

Men nu sitter jag här, bland levande ljus och med min älskade kaffekopp. Jag har hunnit duscha, föna håret och sminka mig innan klockan slagit åtta på en ledig dag. Det mina vänner, händer inte alltför ofta. Speciellt när jag jobbat två nätter och istället är van att gå och lägga mig vid den här tiden. Kanske är jag inte som alla andra som blir pigga av våren, jag kanske är en höstpigg varelse som numera alltid kommer att vara uppe klockan sju om morgnarna. Jag tvivlar dock starkt på detta.

Jag får finbesök idag av en höggravid vän som när som helst ska bli mamma för första gången. Det kommer att bli en liten hårdrockare det där, det är redan bestämt. Precis som sin mamma Petra, en Winnerbäcklyssnande hårdrockare ska det bli. Oj va jag längtar efter den där ungen. Fantastiskt detta att få vara med från start, att få se ett litet mirakel komma till och få se denne växa upp. Helt otroligt egentligen.

Detta är en av dom här underbara dagarana fast dimman ännu ligger tät över Vita Bergen. Jag har lite julkänsla här där jag sitter i soffan. Ivern över att få sätta upp mina röda linnegardiner växer till sig och längtan efter att för första gången få göra julfint i mina rum, att få glöggmysa i soffan med goda vänner. Vilken magisk tid vi har framför oss.

Men idag njuter jag av stunden.

Underbara...

...Melissa Horn med Sen en tid tillbaka.

Och allt som är bra med mig, har jag förmågan att glömma bort..

Balans och varningsflagg

Det är midnatt och klockan ringer tidigt imorgon bitti. Jag borde krypa ner i sängen men jag vill inte, jag vill inte att denna kväll ska ta slut. Jag vill bara sitta här i soffan och känna lugnet landa i mig. Jag har efter några veckors svävande lycka åter hamnat i en svacka då jag känner att det är dags för mig att dra ner på tempot. Nu måste jag rensa i schemat för att få tid över till mig själv. Tid över till promenader och eftertanke, till träning och sömn.

Jag har lärt mig känna igen varningssignalerna. Förvirringen, frustrationen till följd av tankspriddheten, frustrationen som leder till ilska och tårar som tränger sig fram när man vill vara som starkast. Jag måste vara försiktig nu, måste nog inse att jag inte kan köra på som vanligt på jobbet som om min kämpiga period i somras aldrig existerat. Den börjar göra sig påmind igen, redan en månad efter semesterns slut.

Jag hade en fantastisk dag igår. Jag mötte upp en vän för ett yoga-pass tidigt på morgonen, gick sedan hem och tog igen lite förlorad sömn. Åkte sedan med en god vän till hans barndomsstad Flen. Träffade hans mormor och morfar samt hans vän sedan många år tillbaka. Vi shoppade och hade några härliga timmar i höstsolen. En dag som andades återhämtning och underbar vänskap.

Jag behöver flera lediga dagar. Jag behöver flera lata dagar. Jag behöver få sitta hemma och dricka te i min soffa, omringad av värmeljus, värmelyktor och blockljus. Jag behöver köpa ett nytt block så att handen får skriva av sig. Jag behöver få tid att lyssna på Winnerbäck och Lundell.

Jag måste hitta balans.

Otippad avslutning

Jag sov sked inatt. Med en bög på varje sida om mig. Det mina vänner, händer inte varje natt. Har nog sällan känt mig så trygg.

Hur jag hamnade där? Jo..vin, bubbelpool, goda vänner och 8 flaskor rosa Törley förde mig fram till en där mysiga sovupplevelsen.

Sämre har jag haft det.

Fritt fall

Det var stort
det du gav mig
dina ögon var ett fritt fall varje gång
tack
ta hand om dig

Alltid är det någon annan som skrivit dom ord man själv önskat skriva, ofta är det den där Winnerbäck. Så även denna gång. Han är genialisk den där karln.