Jag fyller år idag. Tjugoåtta år. Tänk att man närmar sig trettio. Jag försöker att inte tänka på det där, det leder bara till smått panik. Min tjugofemårsdag tillbringade jag gråtandes med inställd födelsedagsfest. Krisen var ett faktum. Jag var tjugofem år, bodde i studentlägenhet, var singel och fattig som en kyrkråtta. Det var inte så jag hade föreställt mig mitt liv vid tjugofem. Nu tre år senare så inser jag hur ung jag var då, hur omänskligt höga krav jag hade på mig själv.
Just nu är jag långt ifrån någon kris. Jag är ganska nöjd med min tillvaro precis som den är. Jag är fortfarande inte gift men jag har någon som mitt hjärta slår extra varmt för och det räcker långt för mig. Jag har ännu inga små barnfötter som tassar runt här hemma men jag hoppas att det sker en dag, jag hinner med det där också. Ärligt så är det inte rätt tid för mig i livet för allt detta nu. Jag har så mycket kvar som jag vill göra för mig själv. Som jag vill ha i bagaget innan jag sätter en ny liten individ till världen. Vill kunna vara den bästa förebilden och uppfostra någon till att bli en kärleksfull individ med sunda värderingar och god människosyn.
Ikväll packar jag åter väskan. Om ett dygn spanar jag över till Ryssland. Hur mycket man nu ser i detta mörker. Dom flesta reser till solen dessa tider, jag reser från solen. Men jag har ju alltid varit speciell, inte riktigt som alla andra. Men om några månader är det jag som njuter av ett varmt hav och har varm sand mellan tårna.
Kvällen den andra advent 2010. Jag packar, dricker glögg och förbereder mig för att lämna Stockholm några veckor. Och tänker extra mycket på farmor. Ett år sedan hon lämnade oss. På min födelsedag.
Det är våran dag idag, farmors och min. Och snön faller utanför fönstret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Grattis! Hoppas resan går bra också. Kram
Tack Anna! :)
Kram!
Och klockan har precis hunnit ticka förbi tolv, så jag får väl säga: Grattis i efterskott!
Jag hoppas du får några härliga veckor framöver =)
Kram
Hur ska du kunna uppfostra någon med goda värderingar? Knappast något du verkar besitta. Som du har hållit på med andras pojkvänner och varit älskarinna. Usch vidrig är vad du är. Verkligen inte en underbar människa som vissa verkar tro. Hoppas du får smaka på din egen medicin, en otrogen karl förtjänar du verkligen. Och försök inte skylla det på männen, dom är visserligen skurken, men du var precis lika delaktig. Hur känns det att vara med att såra och svika folk? Vidrigt är det...
Skicka en kommentar