Jag tittar upp mot ett stjärnklart himlavalv och står med fötterna i sanden och känner det ljumma vattnet överskölja mina fötter i takt med att vågorna rullar in. Det här ljudet. Det här lugnet. Detta är platsen jag dagdrömmer om när jag inte är här, på två sekunder kan min själ resa hit. Till den stjärnklara himlen, till den lilla stranden, till ljudet av vågorna och dess magiska energi. Min själ får andas och ett leende sprider sig över mina solbrända kinder.
Jag känner en enorm tacksamhet och ödmjukhet över att få uppleva denna känsla av sinnesfrid och lugn. Jag har en stark tilltro till att vi kan skapa den framtid för oss själva som vi drömmer om, om vi bara har tilltro till oss själva. Jag tror att inga drömmar är för stora eller för små om vi bara lär oss lyssna till vår inre röst och vågar ta till oss vad den har att säga. Utan rädsla, utan missmod. Det krävs styrka att följa sin inre röst, men det man vinner i slutänden är så mycket mera värt än rädslan man känner över att släppa kontrollen. Det handlar nog inte så mycket egentligen om att släppa kontrollen utan att överta den.
Pepper, en av dom herrelösa hundarna här, kommer och gör mig sällskap och trycker sig mot mitt ben. Han finner kärlek där han söker den och har många hem att besöka. Försök tygla honom och du kommer att se glädjen försvinna hur hans ögon, låt honom fortsätta springa fritt och du kommer att se honom växa. Älskade hund, så mycket gott jag önskar dig. Även om du skäller för mycket så älskar du mer än så många andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar