När det är omöjligt att falla

Visst är det väl så att när man behöver det som mest så blir man försedd med små tecken på hur mycket kärlek man egentligen har runt omkring sig. Det är så lätt att fokusera på det man inte har istället för att öppna ögonen och se det som finns så tätt intill att man omöjligt kan tappa fotfästet och falla omkull. Jag är rik på kärlek och dom senaste dagarna har jag blivit påmind om det, samma dagar som jag funderat över en relation som jag förlorat greppet om, har jag dränkt den med min omtanke? Jag vet inte. Vet bara att ovissheten gör mig fysiskt ont.

Jag fick ett sms ikväll. Vackra ord skrivna om en vänkap och en resa genom livet där vi nu närmar oss en korsning. Jag stannar i Stockholm några månader till medan min vackra vän om bara någon vecka ska ut och testa sina vingar. Hon påminner mig om en sommardag för snart ett år sedan, en dag då vi pratade om livet, om våra drömmar och planer, om vår förmåga att hylla varandra men så sällan oss själva.

Ett vackert sms avslutade hon med dom finaste orden;
Om vi förlorar varandra här i vimlet, så minns att jag står bakom dig.