Det åskar över Stockholm denna morgon. Regnet smattrar mot fönstret och hösten känns påtaglig. Jag har precis kommit hem från jobbet, för sista gången på fyra månader. Alla varma famnar jag kramat dom senaste tolv timmarna, alla vänner jag skrattat med som jag kommer att sakna varje dag. Deras kramar och omtanke har värmt extra mycket då jag precis fått beskedet att morfar är svårt sjuk. Dag för dag försvinner han lite mera. Det är dags för mig att åka hem nu.
Så nu beger jag mig hemöver. Hem till morfar, hem till mormor, hem till familjen.
Nu faller jag fritt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
*håller om länge länge*
Tänker på dig!
tack snälla! han kämpar på, min lilla morfar..
Skicka en kommentar