Mitt livs utmaning

Sista natten på Södersjukhuset väntar. Sedan dröjer det fyra månader innan jag åter ska vara i tjänst. Fyra månader. Jag har lite svårt att ta in allt som hänt, och allt som kommer att hända. Hur förbereder man sig mentalt på att man ska bege sig till allra nordligaste Norge och vårda en ALS sjuk patient i hans hem? Jag kommer att möta en patient som vårdas i respirator, får näring och läkemedel genom en sond i magsäcken och kommunicerar med hjälp av ögonen och sin taldator.

Jag hoppas min tid i den norska ödemarken med all sin charm och vackra natur ska ge mig det lugn jag såväl behöver. Jobbet kommer att vara tufft, både psykiskt och fysiskt. Jag kommer att sättas på prov för såväl min kunskap som sjuksköterska men även att mentalt hantera att vårda en respiratorpatient i en extrem miljö. Men detta med utmaningar har nog alltid varit min grej. Och vilket underbart tillfälle att få testa på detta. En utmaning jag absolut inte kunde säga nej till.

Så nu är det förberedelser som pågår här hemma. Många vänner att hinna träffa. En hel del planering kring min resa. Än dröjer det några veckor innan jag åker så jag hoppas att jag under den tiden hinner vänja mig vid tanken. En resa till Italien med en god vän tror jag kommer att ge mig den förberedelsen. Jag tror att vindrickande med utsikt över Gardasjön skulle kunna förbereda mig för vad som helst, jag tror faktiskt det.