Planer tar form

Jag har förverkligat flera av mina drömmar dom senaste åren med Stockholmsflytt och nytt jobb på Södersjukhuset. När jag i juli förra året stod som ägare på en alldeles egen bostadsrätt här på vackra Södermalm visste lyckan inga gränser. Jag njuter fortfarande av lyckan varje dag, vaknar varje dag med tacksamhet över vad livet varje dag erbjuder mig.

MEN. Jag vill mera. Jag har flera drömmar. Jag vill se världen och hjälpa andra människor. Jag vill göra en god insats där hjälpen verkligen behövs och jag fick fortsätta utvecklas som människa. Min gamla dröm att åka till Afghanistan kommer jag nog alltid att ha med mig men det känns som att det är allt det kommer att vara, en dröm. Jag kommer att se upp till alla människor som gör en osjälvisk insats och åker iväg ut i fält för att jobba som ambulanssjukvårdare. Det jag dock troligen inte kommer att klara av är det faktum att jag i en krissitaution kommer att bli tvungen att själv bli soldat. Kommer jag att klara av att hålla i ett vapen? Kommer jag att kunna döda en annan människa? Jag tror inte det.

Men jag vill iväg. Och tanken är att först pröva på livet i volontärvärlden i liten skala. I höst. Med sparad sommarsemester planerar jag nu för en tid i Sydamerika där jag förhoppningsvis kommer att få mersmak för volontärarbete, och mersmak för att se världen. Jag pratade med min chef idag om mina planer och hon stöttar mig fullt ut. Förhoppningsvis får jag sällskap av en underbar vän och kollega på resan. Vi skulle ha mycket roligt tillsammans i Sydamerika. Dessutom kommer en annan vän att befinna sig i Sydamerika under den tiden. Även det känns som en otrolig trygghet och visst hoppas jag på att få några dagar tillsammans med honom där borta. För honom är långresor en del av livet, varje vinter ger han sig iväg. Skulle vara fantastiskt att få se en del av världen med honom.

Livet är fullt av möjligheter, man måste bara våga ta dom. Nu är det min tur att våga.