Plötsligt stod han bara där, denna man med en sorgsen blick. Hans andetag speglades i den kalla luften och han trollband mig med sin blick. Dessa ögon som berättade så mycket, dessa sorgsna ögon som avslöjade att han ville fly. Han ville inte stå där, han ville inte vara där.
Jag kände i min ficka som endast innehöll ett VISA-kort och ett SL-kort. Jag ville köpa alla hans tidningar, köpa dom av honom så han inte skulle behöva stå där ute i kylan när kvällen var så mörk och kall. Jag ville att han skulle få gå hem och dricka varmt te i sin varma lägenhet under sitt varma täcke.
Men det är min tillvaro inte hans. Den varma lägenheten, det varma teet och det varma täcket. Det är jag som har en varm lägenhet som väntar på mig. Jag ville köpa alla tidningarna av honom, men när jag kom tillbaka var han inte där. Jag ville ta honom bort från kylan, jag ville låta honom fly. Fly bort från allt, fly bort från denna Situation Stockholm.
Verkligheten är inte vacker. Den är hård och kall. Den är sorgsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Håller med dig att man blir illa till mods när man inser att det även i vårt land med alla dess skyddsnät ändå finns människor som faller genom maskorna...
Tyvärr lär väl inte situationen blivit bättre med den nuvarande regeringens iver att demontera och urholka skyddsnäten.
Jag betalar en jäkla massa skatt i dagsläget, men när det är fråga om skola, vård och omsorg så tycker jag faktiskt att det vore helt ok med höjd skatt. Även om jag inte är någon fan av Mona heller, så måste jag trots allt hålla med henne i en sak. Det är sexigt att betala skatt...
Skicka en kommentar