Ikväll när jag gick hem från jobbet bubblade ett lyckorus till i mig och jag fick ett stort leende på läpparna. Jag gick här på en vacker gata på Söder, tittade upp mot himlen och såg flygplanet komma in emot Bromma och insåg att jag verkligen lever min dröm. Det som förut bara fanns i min fantasi är nu min verklighet. Det har gått tre månader sedan jag lämnade Västerås men ännu kommer såna här små ögonblick över mig och jag känner mig som en fnittrig nykär fjortis. Jag är kär i mitt Söder, jag är berusad av Stockholms skönhet om kvällen, jag älskar att gå på dessa gator där så många har vandrat innan mig.
Varje dag går jag till ett arbete jag älskar. Jag får jobba med människor och se deras leenden, möta deras sorg och lindra deras oro. När jag får tillfälle blickar jag ut över Årstaviken och njuter av den fantastiska utsikten. Det var länge sen jag såg helikoptern sänka sig på landningsplattan och ser fram emot i vår när det blir högtrafik från skärgården. Jag har nya arbetskamrater som jag trivs otroligt bra med, som är härliga och goa människor. Lika galna som jag. Att gå till sitt jobb och skratta från hjärtat varje arbetspass är något jag önskar vore alla förunnat. Värmen sprider sig och det omöjliga blir plötsligt möjligt. Och jag som var rädd för att bli ensam, tänk vad oro kan vara obefogad ibland.
Jag har det bra här, men nu saknar jag snön. Jag saknar den stickade mössan och promenaderna om kvällen med snön som stilla singlar ner och knarret från stövlarna när jag går gatan fram. Men något säger mig att snön snart kommer att överraska mig..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag är verkligen verkligen glad för din skull att flytten till Stockholm gått så bra och att du verkligen, som du skriver, verkar leva din dröm.
Jag tycker om att läsa din blogg oavsett, men att få se dina sprudlande inlägg, att få din glädje, lycka, förmedlad via dina ord, det gör mig väldigt glad.
Jag håller en liten tumme för att det bara fortsätter att bli bättre och bättre =)
Massor med varma kramar
eldregn: dina ord är alltid så vänliga, du glädjs åt mig fast jag önskar att det var du som hade den där luckoruskänslan i kroppen ikväll..du förtjänar den där känslan.. kanske du oxå borde flytta till söder? :) då kan vi mysa på ett mysigt café på söder dessa kalla vinterkvällar :)
KRAM!
Jadu, det kanske jag borde, svårt att veta =)
Ärligt talat så känns det som jag skulle kunna flytta i princip vartsomhelst. Inte för att jag inte trivs häruppe, men någon förändring skulle jag inte heller ha något emot... tror jag... är lite tudelad i det.
Däremot finns det väldigt få saker som drar åt olika håll, och jag vill inte gärna bege mig någonstans bara på måfå... jag menar heller inte att jag måste ha en massa garantier för att flytta någon annanstans (jobb, lägenhet, umgänge eller vad det nu kan vara), men i alla fall något som drog mig åt något håll.
Och visst, din sista mening är ju ett skäl gott som något att bege sig ned till söder ;)
Kram!
Låter helt underbart som du beskiver det! Härligt att du gläds! Stockholm är bäst, haha. Ha en underbar helg och grattis ska man väl säga också, oss skyttar emellan. Kram
Jag läser din text, blundar och drömmer mig tillbaka 3 år och minns samma känsla...
Gud va jag önskar att jag aldrig lämnat Stockholm!!
eldregn: du skulle trivas på söder..här finns alla slags olika människor..roligt att bara studera folk! :D
kaktusblomma: grattis i efterskott till dig gull! :D kramar!
therese: jag såg på din blogg att du får upp gamla minnen när du läser mina texter om sthlm.. men visst är väl livet så..fullt av en massa "tänk om.." :) det är ju inte försent att göra ett nytt försök i huvudstaden? :)
kram!
Skicka en kommentar