torsdag 25 februari 2010

Att leva

Jag sitter framåtlutad i soffan. Lägger en skiva brieost på brödet och tar en klunk av det fantastiska rödvinet, medveten om vart kvällen kommer att leda. Tanken slår mig att detta är kickarna jag lever för. Jag lever för dom stunderna som får mig att fly verkligheten och krypa in i en bubbla. Är det verkligen att leva i nuet? Jag ställer frågan till den vackra mannen jag har sittandes bredvid mig i soffan. Den person som jag så många gånger diskuterat detta fenomen med, fenomenet om att lyckas leva i nuet. Efter en anhörigs död så håller han nu på att sälja alla sina ägodelar och lämna Sverige. Han kallar det att fly. Jag vill kalla det att gå efter sina drömmar och leva fullt ut. Eller att fly.

Skillnaden är hårfin. Mina drömmar om att ta tjänstledigt, se världen, leva det enkla goda livet väljer jag att se som ett tillfälle att leva i nuet. Vi lever inte för evigt, livet är för kort för att inte ge efter för våra drömmar. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka att jag egentligen flyr. Flyr från vardagen och mitt liv. Flyr från alla måsten och misslyckanden. Det är lättare att springa än att stanna kvar och tvingas möta allt det ouppklarade man bär runt på. Frågan är hur länge man kan fly? Kommer tiden ändå ifatt till slut? Finns det ens något som man kan kalla för det enkla goda livet?

Hur kan man känna sig så levande i dessa stunder där man håller verkligheten utanför? Men samtidigt så är det stunder som dessa som gör livet magiskt. Man vet att det finns sätt att fly vardagen. Och kanske kan man se det mera som ett sätt att förgylla livet. Jag menar, något som känns så bra kan omöjligt vara fel.

I nuet eller ej.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hittat din blog igen raring.

Nämnde det som hänt mig i helgen för vår Överläkare på avdelningen. Kontentan av det hon sa: Lev idag, man vet inte vad morgondagen kommer att ge. Innebär detta att fly in i en bubbla och må toppen så är det ju underbart när man kan hitta såna platser. Lev livet som om varje dag vore den sista, man vet aldrig när det kommer att ta slut. Klart att det är jobbigt att kämpa med tankar och handlingar man kanske ångrar/tycker är jobbigt, men allt formar oss till dem vi är. Klart att det enkla goda livet finns, det är när man får göra det man vill och vara med dem man älskar och bryr sig om. Du är underbar, gör vad ditt stora hjärta vill och förgyll ditt liv, det förtjänar du efter du förgyller våra liv i din omgivning genom att finnas till.
Puss och kram, Snart dax för Barcelona:-)

Janne sa...

Man kan bara fly från fysiska saker. Det som finns inom en följer med vart man än åker, så det enda som gäller är att lära sig att acceptera sig själv med alla later och laster och med hull och hår.

Först då kanske man inser att det är just imperfektionerna som gör att man är den man är och att det oftast är just de delarna som gör att andra människor älskar en.

Så var som du är och älska dig själv, för vi älskar dig precis som du är!

Kram
Janne