Vad är egentligen en god människa? Är det en människa som aldrig begår misstag och aldrig handlar på impuls? Är det människor som är rakt igenom oegoistiska och hela tiden lever för andras skull? Om dessa människor över huvud taget existerar, kan man då ens säga att dom vet hur det känns att leva?
Jag har ett sätt att se på människan som troligen avfärdas av många men väcker eftertänksamhet hos andra. Ingenting gör mig så frustrerad som när underbara människor i min närhet tvivlar på sin godhet på grund av handlingar dom begått som givit olika konsekvenser. Med handlingar menar jag i detta inlägget sexuella handlingar och sårade känslor.
Om en människa har en otrohetsaffär bakom sig, gör detta då en människa till ett känslokallt svin? Genomsyrar våra sexuella handlingar hela oss som personer? Jag väljer att se på oss och vår person som genom två sfärer. I den ena finns vår personlighet, den människa som omgivningen möter varje dag, den offentliga sidan av oss själva. Sen finns den sfären där vår sexualitet finns. Det ingen annan har med att göra, där vi väljer vilka som skall få inträde. Sexualiteten och överlevnadsinstinkten är dom starkaste drifterna, därför väljer jag att sätta sexualiteten utanför.
Med mina tankegångar vill jag inte på något sätt rättfärdiga otrohet och andra mindre genomtänkta sexuella handlingar som resulterar i sårade känslor hos den andra parten. Men, jag tänker heller inte säga att dessa människor som inte kan hantera sexuella impulser är mindre goda människor. Samvetet kommer förr eller senare ikapp oss alla men vi måste alla ta ansvar för vårt egna beteende. Ingen annan ska behöva göra det åt oss. Men dessa känslor är våra egna. Dom är inte för resten av världen att döma.
Det är lätt att döma andra. Det är lätt att hänga ut andra människor till vargarna. Men om vi ser på detta med klara ögon. Vem har avslutat vänskapsrelationer för att någon har begått handlingar som är omoraliska och sårande? Vem tar avstånd från människor som inte lever sitt liv med ett rent samvete?
Mitt hjärta är gott, jag vill väl. Men jag är bara människa. Precis som du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
För mig är en god människa någon som har en vilja och drift att göra gott. Någon som ger mer än de tar och som ger för att de gillar att ge och inte för att de förväntar sig något i gengäld.
Sen behöver man inte vara Moder Teresa 24 timmar om dygnet. Ingen är perfekt och även solen har fläckar. Jag tror alla människor någon gång gjort någonting som sårat andra människor även om det inte var deras avsikt. Ibland på grund av att man tänkte fel och ibland på grund av att man inte tänkte alls.
När det gäller otrohet, så tror jag att det finns flera saker som påverkar. Den mänskliga hjärnan utvecklas under hela ens liv, men till en början klarar den bara av tänka utifrån det egna jaget. Sen när man blir äldre får man lättare för att sätta sig in i hur andra känner det. Det här gör att yngre människor är mer egocentrerade/egoistiska, men de flesta utvecklas och börjar sätta andras behov före sina egna ibland. Oftast börjar väl den här processen på allvar när man får barn.
Så jag tycker nog att det är värre när en äldre person är otrogen, eftersom de med ålderns rätt borde tänka efter före.
Sen tror jag i min enfald inte att någon är otrogen i en bra relation. Jag tror inte att det är den sexuella driften i sig som gör att människor är otrogna, utan att det främst beror på att de inte känner sig tillräckligt sedda och uppskattade av sin partner och därför söker bekräftelse från annat håll.
Det var några av mina tankar. De kan vara rätt eller de kan vara fel. Men jag är bara en människa. Precis som du...
En människa är ju inte sina handlingar. Om du berättar för mig vad du gjort tidigare i ditt liv så kan inte jag berätta för dig hur du är. Dels vet jag inte bakomliggande orsaker och dels vet jag inte hur du faktiskt ser på saker och ting idag.
Vissa misstag man gör är nästan ofrånkomliga, någon man ibland kanske måste lära sig av. I efterhand kan det vara jävligt lätt att inse att sådär skulle jag inte ha gjort och jag kommer definitivt inte göra det igen... men just där och då kan det finnas många anledningar till varför man inte handlar rationellt.
Jag har väldigt svårt för otrohet och jag kan delvis hålla med om Jannes näst sista stycke. Men jag gillar inte riktigt formuleringen kring "inte är i en bra relation". Jag har snarare svårt att ens förstå hur man skulle kunna göra något sådant mot en människa man älskar.. varför skulle man ens vilja det? (det tangerar väl kanske det han skrev, men är kanske inte riktigt samma sak)
Sedan tycker jag inte att "en dålig relation" är en ursäkt för att vara otrogen (nej, jag tolkade det inte som att du menade så Janne, jag ville bara förtydliga det från min sida). Är förhållandet dåligt så tycker jag man ska lämna det först, söka sig vidare sedan.
Men alldeles oavsett så betyder fortfarande inte ens tidigare handlingar att man måste vara på ett speciellt sätt. Man kanske ska känna vissa varningssignaler om det handlar om en människa som är notoriskt otrogen, men misstag kan alla göra. Och alla förändras, på gott eller på ont är väl en sak, men för att få veta det gäller det att lära känna människan, inte dennes handlingar.
Håller helt med dig Eldregn. Givetvis är det så att man bör avsluta en relation innan man hoppar in i nästa, men samtidigt är jag realist och inser att det inte alltid är så lätt att ens leva upp till ens egna moraliska värderingar. Jag har aldrig varit otrogen själv och tror inte att jag skulle kunna vara det, men jag har levt kvar alldeles för länge i en dålig relation innan jag bröt upp. Ibland är det svårt att ta steget att bryta upp, även om relationen bryter ned en, och i en sådan situation är det rätt mänskligt att halka av den smala stigen och ta ett snedsteg...
Skicka en kommentar