När det inte blir som man tänkt

Jag blir alltid fascinerad över detta fenomen att ett glas vin aldrig slutar med ett glas vin. Skulle mera vilja säga att det slutar med tio glas vin. Men eftersom jag är en person som aldrig ångrar något jag gör så har jag därför aldrig ångest. Bara huvudvärk. Men sitter man med en god vän på Pelikan så är det lätt hänt att det spårar ur lite grann. Och när man sedan ska vidare till Bara Vi så är ju ribban liksom redan satt. Ja jag tror ni förstår hur detta slutade..

Idag ogillar jag envisa förkylningar som ställer in efterlängtade fester. Dessutom ogillar jag SJ som med sina inställda tåg gör att mina reservplaner också gått om intet. Eftersom jag är opassande trött och bakis efter gårdagens bravader så tänker jag därför inte anstränga mig mera för att få till en lika vild lördagskväll som först var planerad.

Funderar nu på att kura ihop mig i soffan ikväll med min brie. Det känns liksom som att det ikväll är menat att det är vi som ska vara. Brieosten och jag.

Skickar krya-på-dig-energi till gossen som är sjuk, och fixa-laga-problem-energi till SJ. Sen tar vi igen allt roligt som gått oss förlorat en annan helg.

Gillart!