Kompensation

Jag läser av min stegräknare och konstaterar att jag gått alldeles för lite under dagen för att nå mitt mål. Jag ser uppgivet på honom där han står i badrummet och gör sig redo för natten. Han vänder sig mot mig med sitt underbara leende och den där livsfarliga sängkammarblicken och säger,

- Oroa dig inte, du kommer att kompensera dom där stegen på annat sätt innan den här kvällen är slut..


Varför är inte detta min verklighet varje kväll? Då skulle min bakdel inte vara som en världsdel.