Nu är äntligen tiden här då jag får öppna upp mina fönster och sätta mig på fönsterbrädan med en bok och dricka mitt morgonkaffe. Solen värmer mitt ansikte och lämnar ett stort varmt avtryck i själen.
Magiskt. Dom här första vårdagarna som berör en så djupt, där allt känns så nytt och kroppen och själen är utsvulten efter sol och värmande strålar. Snön ligger ännu tung över Vita bergen men jag kan ana det gröna där under. Bara en tidsfrågan nu innan snön får ge vika för allt det vackra som vill leva och sprida sin underbara doft.
Jag tänker på min vän i Afrika. Ännu dröjer det en vecka innan han åter är hemma. Jag önskar honom den vackraste av vårdagar den dag han återvänder till Stockholm. Ser fram emot en promenad i vårsolen där dessa veckor ska avhandlas och skratt och energi ska flöda. Han skulle bli rörd om han visste hur mycket vi saknar honom, hur vi räknar ner dagarna tills han är hemma igen. Sedan tar vi sikte på Barcelona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar