Jag vaknade med fullständig panik. Glad över att allt var en dröm men med kroppen fylld av missmod. Att drömma att en återfunnen vän dör tolkar jag som min egen rädsla att förlora honom på nytt mer än att det skulle innebära att han var i trubbel.
Men nu måste jag stå emot alla impulser att inte ringa för att höra hans röst och vet att han verkligen är okej. Jag vet att han mår bra. Men min lilla egoistiska sida vill gärna höra det med egna öron. Om inte annat kunde han väl känna i sitt undermedvetna att jag faktiskt sitter här och oroar mig och själv ringa, om inte annat för att säga Tjenare sötnos..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar