Vilken fantastisk känsla att gå iväg till jobbet med inställningen om att bara överleva natten. Känt ett tryck över bröstet som kommit och gått under flera veckor, tappar extra mycket hår, inte kunnat stoppa gråten på jobbet igår. Går iväg med röda ögon idag med total avsaknad av energi.
Välkommen till ett landsting med besparingskrav. Med personal som går på knäna, som vill så mycket men som hinner så lite. Ja välkommen till sjukhusen om du blir sjuk, vi ska försöka ge dig vård, om vi hinner..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Oj vad jag känner igen din känsla av uppgivenhet över att man inte kan göra sitt jobb på det bästa sättet för att orken tryter. Allt för mycket att göra. Och för lite tid att hinna det. kram på en måndag!
...och här sitter jag och är villig att göra nästan vad som helst för att få börja jobba som sjuksköterska, men de säger hela tiden att de har full bemanning. Bullshit! Fan vad irriterad man blir! :(
Hoppas du mår bättre snart hjärtat. Stor kram!
Landstingspolitiker borde egentligen automatiskt hamna sist i vårdkön, så att de blir lite mer motiverade för att få vården att fungera! Har en känsla av att vården skulle fungera mycket bättre om man inte haft en massa landstingspolitiker som lägger sig i detaljfrågor och tar "politiska" beslut som strider mot all rim och reson.
Fast dessa ord kanske jag får äta upp, då jag troligen kommer stå med på en lista till landstingsvalet själv... ;o)
Lovar i alla fall att försöka bidra med sunt förnuft om jag kommer in, även om det är i ett annat län än där du jobbar.
Glöm inte att vara rädd om dig! Det är så lätt att man bränner ut sig om man brinner så mycket för sitt jobb som du gör! Om du går in i väggen, så förlorar alla på det! Så försök lära dig att säga nej när det går. Hoppas det går bättre för dig än för mig... ;o)
Kram
Janne
Hej....Anonym här :-)
Tittar in och ser hur du har det.
Läser ditt inlägg och tänker på er inom sjukvården, ni gör ett fantastiskt jobb, tvivla aldrig på det även om dagarna är tunga för er. Vi som nån gång behöver vård är ju tacksamma att ni finns, även om man helst inte "vill" träffa er
:-) Längtar också till våren nu... men längtar också efter en viss person, ja det är fortfarande rörigt. Tyvärr... känns ganska hopplöst många gånger. Men hoppet är ju det sista som överger människan säger man och jag är nu mer envis än vad som är bra för mig. Sköt om dig och må så gott!
kram
bittan: precis, vi ska ge samma vård men med nedskärningar bland personalen. på bekostnad av både patienternas säkerhet och personalens hälsa.
pari: ja i dessa besparingstider är det inte det lättaste att få jobb.. vi har blivit av med flera underskötersketjänster och beräknas nu kunna fortsätta vårt arbete som förut, och det känns förjävligt. skulle så gärna ta med en politiker en dag på jobbet, han skulle få se det vi ser dagligen, hur vi ständigt slits mellan prioriteringar och liv och död. sen kan han försöka att rakryggat och ärligt säga att vi har det bra i vården, att vi inte behöver mera pengar för att kunna bedriva en säker vård. våran lön är under all kritik, men jag klagar inte längre över den. men jag är rädd att personalen inte kommer att hålla för det omöjliga vi begärs att utföra.
jag hoppas att du meddelar mig när du får napp på jobbfronten pari! du vet att jag tror på dig, och vart du än hamnar så får dom skatta sig lyckliga att dom fått denna guldklimp hos sig! :D jag håller tummarna!
puss sötnos!
janne: det komiska är att politiker som blir inlagda försöker kräva ett enkelrum. vad tror dom, att det är något hotell dom hamnat på? :) är dom döende och behandlas palliativt så självklart, men oftast är dom det inte, och då får dom bannemej samma förmåner som alla andra, nämligen en säng att ligga i, på en fyrsal.
du behövs i landstinget janne, du om någon kan nog bidra till förändring och förbättring. vård måste få kosta, hur ska vi annars få ett friskt sverige? det viktigaste är dock det förebyggande arbetet..vi har välfärdssjukdomar i det här landet..sjukdomar vi kan undvika genom kunskap. och sen har vi ju dom gamla... haha..ja nu ska jag inte låta så bitter! men det finns massor att göra, och det är en riktig utmaning men tusan vad bra det skulle kunna bli!
kram janne!
anonym: känns som att vi kommit till den gränsen då vi gör mer än vad vi orkar..vi vet tt vi behövs men själen känns så himlas tung..men det värmer så otroligt när man får höra att man är betydelsefull, att man gör skillnad. för så känner man inte då..inte när vi sitter och gråter tillsammans på jobbet för att alla mår förjävligt.. men jag hoppas på bättre dagar :) tack för ditt stöd!!
och angående gossen..detta är verkligen en never ending story.. en never ending story med ett fint och lyckligt slut hoppas jag..vissa saker måste bara få ta sin tid.. har ni någon kontakt alls nu? eller håller du dig undan?
kram i vårsolen!
Hej....
Ja du det är en lång story kan man säga och allt annat än enkel och smärtfri, önskar att man bara kunde tycka på "AV-knappen" och säga tack o hej men tyvärr fungerar jag inte så. Gossen är nu bortrest i en månad, vi har hörts på sms en gång, innan han åkte hördes vi ej på tre veckor. Jag har nog även jag hållt mig på min kant sista månaderna, själen är ganska trött och ledsen just nu. Hans historia/ryggsäck spökar en del tror jag och jag är den person han då håller på avstånd. Är otroligt frustrerande, vet ej vad jag ska göra så jag blir avståndstagande. Ja det blir lite moment 22. Just nu känner jag att jag aldrig vill känna nåt alls för nån, men jag vill inte heller vara en kall person. Förstår du lite hur jag menar? :-)
Ja snart vår, blandade känslor, vill gärna bara vara glad och förväntansfull men just nu är det som att livet är lite on-hold.
Önskar dig en jättebra dag med mycket sol och värme.
kram anonym
Skicka en kommentar