Varma hjärtan

Jag kikar försiktigt in genom den öppna dörren till enkelsalen där en svårt sjuk patient ligger. Jag ser en säng stå tätt intill hans och hans fru sitter i sängen och håller honom i handen. Det var hennes största önskan igår, att hon skulle få finnas vid hans sida varje minut av dygnet den tiden han har kvar. Jag ler när jag ser kärleken dessa två delar. Jag ler med henne när jag ser glädjen i hennes ögon över att få finnas där för honom, att få hålla hans hand och pyssla om honom. Jag sörjer med henne när hon gråter ut sin frustration över att hon kommer att förlora sin älskade gubbe inom en snar framtid.

Elin! Ser jag i syne eller är du verkligen här?! Hon ser på mig där jag står i dörröppningen, civilklädd, klar för utbildningsdag på sjukhuset. Hon berättar hur natten varit, att han sovit lugnt och att hon legat med sin hand i hans hela natten, att dom ätit frukost tillsammans. Han ser lite piggare ut idag, denna gamla farbror som jag haft hand om dom senaste dagarna. Han ser på mig med ett leende när jag går fram för att ta hans hand. Han strålar av hennes närhet. Dom är varandras allt.

När vi träffades för 13 år sedan så kände jag mig som en tonåring, jag visste inte att man kunde må så bra! sa frun häromdagen med tårarna rinnandes ned för hennes kinder. Insikten om att detta skulle bli hans sista tid i livet har vänt hela hennes tillvaro upp och ned. Jag vet inte vad jag ska göra för dom, dom berör mig. Dessa varma människor som jag önskar så många år till tillsammans. Men han är gammal, hans hjärta är för svagt för att återhämta sig.

Jag berättar att jag kommer och jobbar imorgon natt och att vi ses då. Tror du vi är kvar då? frågar hon oroligt. Det tror jag allt att ni är, säger jag med ett leende. Jag önskar inget hellre än att få finnas där den dagen han går bort. Hon kommer att vara helt förkrossad den lilla damen med det stora hjärtat. Men idag ler dom båda två, idag är sorgen blandad med lycka, för idag har dom fortfarande varandra. Jag hoppas dom har morgondagen också.