Så kom den till sist. Waiting On A Sunny Day. Denna underbara sång som gör att livets alla bekymmer försvinner och för 4:16 minuter känner man endast lycka. Jag står där med ett leende på läpparna och sjunger med i dom vackra textraderna. Kylan når mig inte längre och mina tankar flyger iväg till en varm sommarkväll på Smögen. Jag känner ingen ånger för det som blev, jag ångrar inte honom. Jag ångrar inte något. Men jag är tacksam för det jag fått uppleva, och tänker att man inte kan styra vart livet för en. Det är en underbar resa och bara att ta ett stadigt tag och hänga på.
Jag ser på den nästan 60-åriga man som står där framme på scenen. Han har en helt otrolig scennärvaro. Så ödmjuk och jordnära. Dessa dagar stannar jag upp. Jag stannar upp och känner. Jag är livrädd för det jag har framför mig, livrädd för att göra det ensam. Men jag växer för varje dag. Jag lär mig hela tiden nya saker och kommer klara mig bra.
Jag väljer att lyssna på Bruce när han sjunger att allt kommer att bli bra, och att man helt enkelt får vänta på en solig dag och vända natten till dag. För jag ser minsann där han står, att han är klok som en bok den där karln. Och sexig som få.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det du har framför dig ska du inte bekymmra dig över. Lev för dagen, och njut av det du har framför dig. Kommer vara mycket fint, lovar.
M: jag oroar mig lite för att jag är lite ensam i det jag nu ska gå igenom, men jag är ju inte först så det ska nog gå bra :) jag är optimistisk! :D men jag hoppas du har rätt, och jag tror du har rätt, det kommer att vara fint!
ha en fin söndagskväll!
KRAM
Skicka en kommentar