Bekymrad chef

Vaknade i förmiddags och hade ett missat samtal och ett mobilsvar från min chef. Som har semester. Tydligen har hon idag avbrutit sin semester för en dag och fått rapport om att jag inte haft det så lätt på sistone. Så nu ville hon veta hur jag mår, fånga upp mig lite ifall jag håller på att gå in i väggen.

Hon är go min chef. Hade det varit för en vecka sedan hade jag gråtit bara av att lyssna på hennes ord. Idag är jag starkare. Idag mår jag bättre. Men jag vet att det likaväl kan vara tillfälligt. Jag måste lära mig lyssna på kroppens signaler och dra i bromsen när det inte längre fungerar. Men som sagt, just nu är det bra.

Men jag vet, ringer jag min chef så kommer jag alldeles säkert sitta där med gråten i halsen likförbannat eftersom hon kommer att tvinga mig att känna efter vad det är som är fel. Kanske det är min räddning just nu, att jag inte tillåter mig att tänka. Vill inte att hon ska oroa sig över sin personal på semestern. Hon har slitit som ett djur för att få denna avdelning så fantastisk som den är idag. Jag är ju en av dom "gamla" klipporna som hon räknar med ska vara en stöttepelare för dom nya i sommar.

Kanske ska jag ringa chefen och säga: Oroa dig inte för mig, jag är lite tilltufsad, men jag reser mig alltid..