112

Det förföriska ljudet kom närmare och närmare. Jag skyndade till patientmatsalen och tryckte näsan mot fönstret som en nyfiken liten barnrumpa. Helikoptern närmade sig landningsplattan och jag kände hur min hud knottrades. Trädkronorna böjde sig för lufttrycket och ögonblicket efter att den landat hoppar en sjukvårdare ur helikoptern utan den minsta vetskapen om att jag stod där innanför ett fönster och såg på allt med avund krypandes i kroppen.

Hela jag ville bara klättra ut genom fönstret och ner på den där helikopterplattan och klamra mig fast vid denna underbara maskin. Det där är min dröm; att få flyga och att få vårda. En dröm som blir få förunnad. Jag romantiserar inte yrket på något vis, jag vet att det är psykiskt och fysiskt tufft, en riktig utmaning. Men det är en del av charmen, att få utmana sig själv, att få göra en insats, att få möta glädje och sorg i extrema situationer.

Många års yrkeserfarenhet återstår innan jag är redo för dessa utmaningar men en dag kanske jag kommer dit, med lite envishet och en aning tjurskallighet. Kommer jag en dag att få sätta mig i en vanlig ambulans kommer jag att vara den lyckligaste tösen på planeten, men kommer jag att få flyga, ja då finns det inget i världen jag inte klarar av.

Jag lever just nu min dröm, men jag har underbara drömmar som väntar..