Fjortisbeteende

Jag hade en sån där riktig fjortisfylla i fredags. Det är inget jag är stolt över men man ska erkänna sina svagheter har jag hört. Jag är inte så charmig som många tror, jag har mina svaga sidor. Som i fredags ungefär. Tydligen kan man vara precis lika full på Café Opera som man var i tonåren med en flaska hembränt en fredagskväll. Jag väljer att skylla att på Mr Pink. Jag hade nämligen läget under kontroll innan han kom. Nu låter det som att jag skyller ifrån mig här, vilket jag också gör, men på något sätt fick han mig obeskrivligt full. Tur att han verkar tycka om mig ändå. Lite i alla fall. Det är väl sånt vänner gör antar jag, förlåter och tar hand om varandra i mindre lockande situationer. Som när min mat från 7eleven kom upp.

Lördagen tillbringade jag i sängen. Eller rättare sagt, jag orkade förflytta mig från Vasastan hem till Söder, men sen var all ork och energi slut. Kändes som att slutet var nära och tyckte jag såg ljuset i slutet av tunneln. Troligen var det dock solen som sken rakt i ögonen men det kändes som att det var ett tecken från ovan. Efter att ha sovit i nästan ett dygn insåg jag att jag skulle överleva och var fast besluten för att inte låta hela denna helgen bli lidande för mitt fjortisbeteende i fredags.

Idag har jag ätit massvis med onyttig mat och fikat med Mr Black. Illamåendet hade givit med sig och jag kunde skratta utan att känna mig svimfärdig. Tur att han också tycker om mig trots mitt fjortisbeteende. Lite i alla fall.

Nu dusch, sen film. Är nog inte helt återställd än.