Ett lyckligt slut

Efter ett dygn av oro har lugnet lagt sig. När en ung familjemedlem hamnar på sjukhus så vänds världen upp och ner. Klumpen i magen ligger envist och maler. Även om man är övertygad om ett lyckligt slut så är hjärtproblem inget att ta lätt på. Speciellt inte när det är omgång nummer två som denne hamnat på sjukhus med hjärtövervak. Även denna gång fick sjukhusvistelsen ett lyckligt slut. Med en oförändrad ultraljudsbild och oförändrad medicinering fick han gå hem.

I mitt yrke är jag oerhört tacksam över all kunskap jag fått inom kardiologi. Jag är en endast en nybörjare och sniffar i kanterna av det breda området men tillräckligt mycket har jag lärt mig för att bygga upp senarier i huvudet för vad som kan vara fel med min nära och kära. Jag tycker det är oerhört spännande att jobba med kardiologi eftersom det är så komplext, och viktigt, utan ett fungerande hjärta så överlever vi inte, punkt slut. Det är dessa gånger när sådant här händer som jag önskar att jag inte visste något alls om detta organ, att jag trodde att om man bara ger en tablett så blir allt bra, då försvinner alla bekymmer. Vad lätt det skulle vara..

Det har varit alldeles för många sjukhusvistelser i min släkt nu ett tag, hoppas det lugnar ner sig så alla får njuta av våren, friska och krya.

Ps. Jag har redan fått fräknar av vårsolen, lite halvgulligt sådär. Om jag får säga det själv.