Stod framför skärmen och tittade på EKG-kurvorna på jobbet. Förmaksflimmer. Förmaksfladder. VES i bigemini. SVES i trigemini. Kort VT. Sinustakykardi. Då slog mig plötsligt bilden av honom. Det där leende ansiktet som jag studerat så många gånger, där varenda linje är undersökt av mina ögon, där mina fingertoppar har undersökt varenda millimeter. Det hugger alltid till lite inombords när jag får dessa attacker av saknad. Det gör extra ont när jag vet att dom ögon som normalt lyser av energi just nu är trötta och sorgsna. Jag ger honom tid, jag vet att dessa ögon snart åter kommer att lysa av iver.
Men likt förbaskat vill jag bara ha honom nära nu. Smeka hans kind, kyssa hans panna, hålla honom nära och låta honom vara liten och svag i min famn. Men kanske känner han av mina varma tankar när dom landar hos honom, förmaksflimmer, förmaksfladder och sinustakykardi till trots. Jag hoppas det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej..anonym här.
Känner igen dina tankar, jag gör som du just nu, ger "han med stort H" tid. Det är rörigt, vi är båda lite rädda och behöver tid och plats för tankar så det måste vi ge varandra. Men jag saknar hans leende så det gör ont, men det är bara att bita ihop. Förhoppningsvis kommer det att falla på plats med tiden.
Kram till dig
Blir alltid så tagen av dina inlägg.. du skriver fint.. har följt dig sen du skrev på aftonbladet...
P.s om jag får en dotter i framtiden ska hon absolut heta Novalie ;)
Varma rader från dig. Kram
anonym: det verkar gå jättebra för er! kul! jag håller tummar och tår att det löser sig.. :) håll mig uppdaterad! spännande detta juh.. :)
kram!
therese: hur gullig är inte du då på en skala?! :) tack!! när livet går på sparlåga blir man extra glad av såna där fina ord..
ja men visst är novalie fint.. :) fick namnet från en vän som ville döpa sin dotter till novalie ifall hon fick någon. tror hon övergav det namnet efter att ha läst min blogg, var nog rädd för att hon skulle bli översexuell och rastlös ;) nu har hon en söt jesper istället :)
kram!
kaktusblomma: denna blogg andas inte lika mycket energi som din gör nu, underbart att läsa!
kram!
Risken är väl att om någon som är i det tillstånd som du beskriver ser en ängel som dig bredvid sig, så kanske de redan tror att det kommit till den andra sidan... ;o)
Sen är det väl inte helt säkert att patienten verkligen var sjuk, eftersom du nog kan få hjärtan att flimra hos de flesta... *skrattar*
Skämt åsido, hoppas att han kryat på sig igen...
Kram
Janne
haha är det därför det piper en massa i patientens telemetrier när jag jobbar?? ;D haha..du är go du! :D
denna person kommer nog inte att krya på sig lika snabbt är jag rädd för.. =/ han kommer att må bra, en dag, men det dröjer nog.. :(
KRAM!
Skicka en kommentar