Det är konstigt det där. Hur man under flera dagar längtar till en dag, en dag som planeras vara fylld med vårpromenader, strosande på stan och livsnjutande. Men nu när den dagen väl är här så vill man bara krypa under en sten och invänta bättre tider? Det är precis detta som är min dag.
Efter att ha gått av efter två stycken nattpass och är ledig tills imorgon eftermiddag skulle detta vara ett dygn som skulle tillbringas på våraktigt spralligt vis. Men nej, här sprallas det inget. Dörren till balkongen får stå på glänt utan mig sittandes ute på den. Kroppen känns tung och tanken likaså.
Solen skiner fortfarande på Söder och jag borde ta tillvara på varenda sekund av den. Kanske är det just detta som sätter stopp för mig. Borde. Helst vill jag bara lägga mig i sängen igen, dra täcket över huvudet och somna om, men gör jag det så blir det en sömnlös natt och ännu mera rubbad dygnsrytm. Så jag håller mig vaken.
Nej jag måste lämna denna lägenhet, jag måste ge mig ut och samla energi. Jag läcker som ett såll dessa dagar. Troligen är det därför jag idag, längtar efter min mossiga sten att krypa under. Trots att detta är min efterlängtade lediga dag.
Är det inte ironiskt så säg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det är knepigt det där.. =/
Alla har vi väl de där små dipparna.. tur att de går över i alla fall.
ja verkligen..läste att du oxå har en dipp nu.. men om några dagar är vi tillbaka på banan :)
jag ska ge mig ut på en promenad nere vid vattnet nu, har shoppat lite på eftermiddagen så denna dag blev ganska bra ändå :)
Skicka en kommentar