Det sägs att man inte kan sitta hemma och vänta på att drömprinsen från ingenstans ska komma och knacka på dörren, för så går det inte till. Man måste ge sig ut för att kunna träffa på honom.
Eller så knackar han faktiskt på dörren en tidig morgon, med anledning av stambytet som just nu sker i mitt bostadshus..
På den vägen är det. Nu får vi se hur fortsättningen blir, men att ha honom här igår kväll var underbart. Att sitta och prata i timmar i skenet från dom levande ljusen, skratta från hjärtat och utbyta blickar.
Han är på så många sätt, så otroligt vacker, han får mig att må så otroligt bra. Och jag njuter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
gud vad jag saknar den känslan.. den när man NJUTER av den andres närvaro.. =(
Lycka till nu. Härligt och mysigt när den känslan infinner sig.
M
http://sextankarnas.blogg.se
Åh så mysigt du får det att låta. Kanske ska hoppas på stambyte här då, hahaha
ia´s: ja känslan är fantastisk..trodde omöjligt att någon skulle kunna komma och få mig att känna så här igen..men ack så fel man tydligen kan ha.. ;)
M: vi får se hur det går, mitt liv är allt annat än okomplicerat nu.. men jag tänker inte slarva bort den här gossen, han är som en guldklimp :) om inte han slarvar bort mig förstås.. =/
anna: haha ja stambyte is the shit! ;D
Skicka en kommentar