Konstigt det där hur man kan känna på sig saker i förväg. Som när man hör hur mobilen börjar ringa och man bara vet att det är en viss person innan man ens tittat på displayen. Och man blir glad när man ser namnet som står där. Kanske är det hoppet till att höra av någon speciell som är så starkt att det blir verklighet, jag vet inte.
Men igår ringde min mobil och jag svarade med ett fånigt leende på läpparna. Tänk att mitt hjärta är så nyfiket, jag som trodde det sov, lika djupt som Törnrosa ungefär. Men tänk vad fel man kan ha, är det inte underbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Törnrosa är vacker. Bra bildligt taget.:)
Hej..anonym här...
Precis sådär kände jag igår, han ringde och shit vad glad jag blev!
Väntar mig inga mirakel men njuter av den stunden och att han valde att ringa. Jag ler.. precis som du. Härligt!
kram till dig
M: jag har spelat törnrosa i en pjäs i trean, jag var då kanske 9 år! ;)
Anonym: men visst är det så, man ska stanna upp och njuta av stunden.. just då behöver man inte fundera en massa, man får bara må bra.. :) men tyvärr väcker dom ju mersamk, dom där stunderna.. man vill ju få le hela tiden juh! :)
kramar!
Skicka en kommentar