Kikade runt lite på Facebook nyss och fick syn på en tjej jag kände igen. Jag vet att hon och jag har träffats vid ett antal tillfällen, troligen under gymnasietiden och antagligen festat en del tillsammans. Men det är en annan känsla som dyker upp när jag ser henne. Har inte hon en bror som var väldigt förtjust i mig en gång i tiden? Dåligt minne som jag har tittar jag igenom hennes vännerlista och hittar honom. Det dåliga samvetet väller över mig. Jag minns honom. Jag minns även att jag inte alls vara snäll mot honom.
Jag har alltid varit dålig på det där. Att vara snäll mot den delen av det manliga släktet som finner mig intressant. Nu för tiden måste jag säga att jag mognat och kan hantera sådana situationer bättre än för några år sedan. Min avsikt har aldrig varit att såra någon men det har mynnat ut i ett beteende som tolkas som känslokallt. Jag vet inte hur jag ska hantera situationen och gör alla fel man kan tänkas göra. Jag vill också vara så där rak och korrekt att inga sårade känslor uppkommer.
Jag börjar tänka en del på dom gamla spökena jag har i garderoben, och minns hur många jag glömt. Jag skäms lite över att jag glömt dessa män som genom åren har sett på mig med varm blick som dessvärre senare ersatts med en sorgsen blick och många gånger förakt. Hur skulle jag få dessa män att förstå att jag inte var så oberörd som jag verkade, när jag egentligen endast ville dom väl. Det här med kärlek har alltid varit svårt för mig. Känslor har varit obehagligt och att leva som vinden var desto lättare.
Är det just detta jag får betala för idag? Är det karmat som hunnit ifatt mig och ser till att jag ska få smaka på min egen medicin? Kanske ska jag ringa upp alla dessa män (som jag inte ens minns) och be om ursäkt att jag var ett sådant svin? Inte konstigt att jag inte sover gott nu för tiden, jag grubblar för mycket. Jag vill nog ärligt påstå att jag alltid har haft ett varmt hjärta, men det är nog först dessa dagar som jag är redo att släppa in kärleken. Om nu kärlen är till för sådana som mig. Jag vet ärligt inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Att du trots allt har de insikter du har visar dels handlat om misstag/okunskap/ovetskap kring hur du skulle hantera situationerna... men även att du utvecklats till den du är idag.
Med den självinsikt du har så behöver du inte avsluta inlägget så som du gör, åtminstone behöver du inte tänka så.
En så underbar, så varm och go människa med så enormt mycket kärlek att ge. Kärleken är mer än till för någon som du, den frodas hos dig. Det gäller bara att du hittar rätt, och det kommer du att göra, ditt enda hinder är du själv.
De misstag du har gjort är just misstag och det är just saker du g j o r t. Du kan inte göra dem ogjorda, men du kan lära av dem, vilket du gör.
Varma kramar vännen
Nu har jag ju aldrig träffat dig rent fysiskt, men är övertygad om att du bara är en blek skugga här på bloggen mot den naturkraft som du säkert är AFK.
Det märks så himla tydligt att du har ett enormt varmt hjärta och när du dessutom är förbaskat söt, så är det kanske inte så konstigt att du farit omkring som ett bowlingklot bland män som faller som käglor.
Det är ju aldrig lätt när man tycker om någon som vän, men när vännen har förhoppningar om mer. Svårigheten kan vara att om man levt för länge med sitt skyddande skal, så kan det vara svårt att själv ta sig ut.
Visst kan kärlek och känslor kännas lite obehagligt. För att kunna uppleva riktig kärlek, så måste man tillåta sig att tappa kontrollen. Det är som att stå på ett hustak, blunda och hoppa, men lita på att någon ska ta emot.
Ibland finns det ingen där som tar emot och då gör det ont, men det gäller att krypa uppför trapporna igen och hoppa igen med med samma övertygelse om att någon tar emot. För en dag så står det någon där...
Tvivla aldrig på dig själv. Om kärlek är till för någon, så är den definitivt till för såna med ett så stort och varmt hjärta som du har!
Lovar att jag alltid kommer se på dig med en varm blick, för även om vi aldrig setts så känns du som en riktig vän. På sätt och vis är det nog tur att man inte är 15 år yngre för då hade jag nog legat bland de andra käglorna, men nu är jag glad om jag bara kan göra dig glad ibland.
Sen får man väl vara lite flörtig ibland för du är ju trots allt min bloggfästmö... ;o)
Kram
Janne
Ringa och be om ursäkt. Låter som taget ur: http://www.nbc.com/My_Name_Is_Earl/
Hjärtat, kan jag så kan du. Sitter här och väntar på att karman ska komma och roundkicka mig i huvudet.
Alla gör vi våra misstag, tror karman är medveten om detta ;)
Pöss
eldregn: du är ju alltid klok som en bok..tack för dina ord! och du, är det någon som har den vackraste av kärlekar som väntar, så är det du. underbara människa!!
KRAM!
janne: vilken härlig kommentar..alldeles rörd..
ibland blir man lite uppgiven och då kommer alla dessa tankar över en. det är då man blir så glad över att läsa ord som dina.. :)
KRAM!
anonym: tycker mer det låter som en del i nåt 12-stegs-program, att ringa och be om ursäkt till alla man sårat.. :)
pari: haha ja kan du så kan jag! :D ska minnas det.. ;)
pössen!
Skicka en kommentar