Önskar jag kunde möta dig i korsningen som vi alltid gjort. Låta någon av oss springa in på ICA för att handla dricka och nötter för att sedan dra oss ner mot parken. Det invanda beteendet med vem som tar med vilken filt, allt går som på rutin. Inget krångel. Önskar jag fick ligga där med dig och titta upp i det blå. Ha våra diskussioner om livet och analysera problem till dessa blivit dissikerade i småbitar. Jag saknar det där. Jag saknar dig. Du har lämnat den här stan. Det fönstret jag går förbi varje dag på väg till och från jobbet tillhör inte längre dig. Det är inte din lampa som lyser i fönstret när jag går förbi. Den gatan är inte längre lika varm, den gatan har förlorat sin glans. En solstråle har lämnat gatan och den blir sig aldrig lik.
Men de där dagarna i parken. De där stunderna som var så värdefulla för oss båda. De där stunderna då två själar funderar över livet tillsammans, fast beslutna om att vara vänner för alltid. Dom saknar jag. Nu bor du inte längre i min stad. Du har flyttat. Jag tänker komma iväg jag också men på något konstigt sätt är jag fortfarande kvar. Men jag vet att du väntar på mig. Och jag vet att vi kommer att hitta en ny park att dela varma vår och sommardagar i. Men jag behöver vara hos dig nu. Jag känner mig så hjälplös här borta. Nu behöver du mig mer än någonsin.
Min älskade vän, berätta bara vilken park jag ska möta dig i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tänk att få spendera en vårdag på det viset, med så gott sällskap. Önskar jag med att vi hade kunnat dela den här dagen på något vis. Du beskrev en dag mer eller mindre såsom jag brukar dagdrömma om
Du är så go som bryr dig och att du offrar några sekunder ibland på mig det värmer en hel del, åtminstone för stunden. Jag önskar självklart att det kunnat vara lite annorlunda på något vis men.. jag får nöja mig med det lilla.. de där sekunderna känns som mer än jag är van så.. för stunden så värmer det i alla fall.
*kramar länge tillbaka*
Goa du!
Jag har flera gånger nu försökt skriva ner en klok o ev varm kommentar hos dig men det vill sig inte. Är nog för trött o har för ont för att det ska lyckas :-/
Men det jag får ner nu är att din vän ska vara lycklig över att ha dig i sin närhet :-)
Stor kram!
Pia
eldregn: jag önskar att alla fick möjligheten att ha en sådan vän.. jag önskar att du fick ha dina vänner nära och kunna göra såna här spontana utflykter.
hade du bott längre ner i landet så hade jag gärna tillbringat en solig sommardag i en park med dig! vilka intressanta diskussioner vi skulle ha! och antagligen några vemodiga oxå..
sköt om dig sötnos, hoppas du har en fin söndag
*kramar om*
pia: din kommentar värmer och jag blev så glad när jag upptäckte att du kikat in :)
hoppas du har en bra söndag och att du mår bättre.. kan ett varmt bad hjälpa måntro?
var rädd om dig!
*kramar*
Underbart mysigt och trevligt låter det... Jag finns i en stad nära dig, med flera parker, om du känner för det. :)
Skicka en kommentar