Det var tider det

Går idag igenom ett antal kassar som jag haft förvarade i mitt förråd under tre år. Alltså är detta saker från tiden jag bodde i min lilla etta i Enköping.

Jag såg en träpinne ligga längst ner i en kasse, sträckte mig efter den och såg till min förvåning att det var en trumpinne. Varför äger jag en trumpinne? Jag som aldrig spelat trummor någon gång, förutom på det där tillfället i trean när man skulle välja ett instrument att spela. Minns det med förskräckelse. Musikläraren uppmuntrade mig inte direkt att fortsätta med min trumkarriär då jag omöjligt fick det att låta som jag ville. Pappa stod bredvid med leda i blicken.

Jag stod och stirrade med trumpinnen i min hand. Sen mindes jag. Ett leende spred sig på mina läppar och jag mindes kvällen. Trumpinnen jag höll i min hand tillhörde trummisen i Wig Wam.

Wig Wam är glamrockare från Norge som en höstkväll 2004 kom och tog Enköping med storm. Efter googlande hittade jag en artikel där Wig Wam själva nämner den kvällen i en intervju. Dom fick hela krogen i gungning och jag lyckades fånga en trumpinne som kastades ut i publiken. Den trumpinne som jag nu hittade bland mina saker.

Vad gör en tjej med en trumpinne resterande kvällen på krogen? Det kan jag berätta för er. Man går minsann runt och slår gossar i rumpan med den och kommer undan med allt genom ett oskyldigt leende på läpparna. Minns hur fantastiskt roligt jag hade den där kvällen. Kan omöjligt kasta den där trumpinnen, den ska med till Stockholm.

Och vad jag kan minnas så gick jag inte hem ensam den kvällen. Med närmare eftertanke gjorde jag sällan det på den tiden.

Ung och vild? Typ.