Änglar, finns dom?

Jag slår ihop boken, reser mig upp i soffan och tar ett djupt andetag. Tårarna bränns bakom ögonlocket och jag bli förvånad över min starka reaktion. Boken jag håller i min hand heter Därifrån och Hit och är skriven av Ida Krogh. Boken handlar om hennes dotter Tuva och föräldrarnas vetskap om att ha ett barn som är döende. Fyrtio sidor in i boken har deras familj haft så många dåliga möten med sjukvården att jag blir alldeles mörkrädd. Först att dom inte blir tagna på allvar när lilla Tuva inte utvecklades som andra barn, men det som berörde mig mest illa var bemötandet av sjukvårdpersonal på vissa sjukhus. Där kom min reaktion och jag skämdes.

Fyrtio sidor in i boken klarar jag inte av att läsa mera. Inget gör mig mer illa berörd än när någon av mina kollegor har ett dåligt bemötande mot patienter eller anhöriga. I denna svaga utsatta position behövs trygghet och respekt. Vänliga ord och ett bemötande som inger tillit. Personalen kan vara kunnig, en sjuksköterska kan ha en otrolig medicinsk kompetens men om hon inte har vårdandet i sig, ja då är hon inte mycket värd i mina ögon. Ordet nonchalans ger mig klåda och ohövlighet ger mig kärlkramp.

Jag vill ha alla delar som sjuksköterska. Jag vill vara medicinskt kompetent, jag vill ha en god vårdrelation till mina patienter, jag vill att dom ska känna tillit till mig och minnas mig som en trygghet under deras tid i vården. Jag vill kunna, om ens för någon sekund, lindra deras sjukdomslidande genom att skänka dom trygghet och möta dom med en positiv uppsyn. En hand på axeln eller en lätt smekning över handryggen bekräftar att jag finns där.

Under tiden jag arbetade som vårdbiträde på ett ålderdomshem träffade jag min förebild bland vårdpersonal. Hennes namn är Annette och är en riktig eldsjäl. Hennes bemötande mot patienter och hennes ork att kämpa för dom äldre gjorde mig stum av beundran. Jag såg upp till henne och hon var för mig godheten personifierad.

När det blev klart att jag skulle börja läsa till sjuksköterska berättade hon för mig att den dag hon blev sjuk så ville hon bli vårdad av mig. Av mig! Hon sa att jag skulle bli en fantastisk sjusköterska med min positiva uppsyn och mitt sätt att bemöta människor. Jag minns hennes ord än idag och jag minns hur varm jag blev när jag stod där, rörd och tagen av hennes ord. Jag har tagit hennes ord med mig och försöker att tänka på dom när jag tvivlar på min egen kompetens.

Denna bok skildrar inte bara skrämmande exempel av sjukvårdspersonal utan även dom änglar som finns i svensk sjukvård. Ida beskriver denna personal på ett sådant fint sätt att jag endast kan känna stor tacksamhet över att dessa änglar finns. Jag blir så lycklig när hon beskriver hur dessa änglar får henne att känna sig, hur dom får Tuva att känna sig. Där empati och respekt genomsyrar mötet. Jag vill vara en av dom.

Låt mig aldrig blir så bitter att jag vänder mina patienter ryggen. Låt mig aldrig förlora förmågan att bekräfta och se. Låt mig fortsätta utvecklas för att bli den bästa sköterskan jag kan vara, en sköterska som gör skillnad, när någons liv är upp och ner.