Igår såg jag Ulf Lundell spela på Konserthuset i Västerås. Sedan i maj när jag köpte biljetterna har jag varit förväntansfull just inför denna kväll. Det var första gången på nästan femton år som jag såg honom live, sist med inte alls med samma entusiasm som igår. När jag var tolv år så var Uffe ingen annan än en skäggig gubbe som var upphovsmannen till vackra Öppna Landskap som jag älskade att sjunga på i duschen. Det var på en Gatufest i Enköping som han spelade då. Dessutom slog han upp ett jack i ögonbrynet med gitarren och blodet rann i ansiktet. Jag minns att jag tyckte det såg obehagligt ut och ville nog helst gå fram och plåstra om gubben där framme på scenen.
Det var med en mysig känsla i kroppen jag såg honom komma ut på scenen. Jag stormtrivdes. Det såg även han ut att göra. Vissa har varit tveksamma till att se Ulf själv där på scenen med endast en gitarr och sitt munspel. Jag har aldrig tvivlat på att han skulle fixa det där alldeles utmärkt och det fick jag bevisat för mig, jag bara satt och log, förtrollad och ivrig över att höra hans röst förstärkas av mikrofonen. Att dessutom höra honom berätta små mysiga anekdoter med sin lugna röst samtidigt som han klinkade på gitarren fick mig att vilja att kvällen aldrig skulle ta slut.
När Jag saknar dej spelades var jag tvungen att ta fram telefonen och ringa en vän. Den vän som lärt mig uppskatta Lundell och som fått mig att fastna för hans magiska sätt att använda orden. Baby om morgonen gav mig samma impuls och återigen fick vännen höra Uffe där han satt, med endast sin gitarr, sitt munspel och sin röst. Mitt sätt att säga tack till min vän och även sända ett litet grattis på födelsedagen.
Efter nästan tre timmar var det dags att lämna Ulf och värmen inomhus och ge sig ut i den kyliga höstkvällen. Det var med ett leende på läpparna och glatt nynnandes på Hon gör mig galen jag lämnde en fantastiskt kväll bakom mig, och klart jag önskade att någon drömde om att ha mig hos sig inatt, när jag gick och småfrös i höstmörkret. Ja kanske, vem vet..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag var på honom i Uppsala i helgen. Magi.
Ha det gott.
http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/2008/09/uppsala-konsert-kongress-080927.html
Vad fint att höra Elin. Jag ska se honom på Cirkus här i Stockholm nästa onsdag och jag har sett fram mot en unpluggedkonsert med honom i sådär 30 år....
Nu vet jag att konserten är halv-unplugged och jag väntar mig mycket av den. Har sett låtlistorna under de spelningar han gjort och han byter ut ganska många låtar i de olika spelningarna. ´´Jag saknar dig´´ betyder väldigt mycket för mig. Den låten har helt och hållet förändrat mitt liv.
magnus:
ja den mannen är magi. varenda liten textrad han skriver, varenda ord. han är vis och klok som om han vore en gammal man, han har upplevt allt och vad man än tror att man är ensam om så har han skrivit om det, han har upplevt det innan.
önskar jag kunde se honom igen här i sthlm. skulle gå lyrisk därifrån igen :)
slottsträdgårdsmästaren: ja du har nåt alldeles fantastiskt framför dig! :)
"saknar dig" är vacker och speciell.. när du säger att den låten har förändrat ditt liv så tvekar jag inte, man jag blir ju ack så nyfiken på att veta på vilket sätt.. :)
Låter ju riktigt lovande, ska ner och se honom i Göteborg imorgon..
Kan nog bli riktigt bra!! Hoppas på många låtar från skivan "I ett vinterland", är enligt min mening den bästa han har gjort..
Ha det bra!
P.S. "På hennes rygg stannar arméerna upp och sluter fred mitt i striden"
Skicka en kommentar