Öppet hela natten

Elin, vad har hänt med rocken?? Han ser på mig med bekymrade och förvånade ögon. Som han är verkligt undrande inför vad som hänt. Jag ler mot honom. Söt han är när han reagerar sådär. Frustration blandad med uppgivenhet. Jag försöker lugna honom med att säga att rocken fortfarande finns där, bara det att Ulf Lundell också har tagit plats i mitt musikhjärta.

Vi har alltid haft rocken gemensamt. Allt från 80-talsrock till Takida. Minns när jag kunde sätta mig bussen sent på kvällen för att åka till honom, sen låg vi i sängen och lyssnade på rock hela natten. Dom var mysiga dom där stunderna. Jag minns dom. Han minns dom.

Ulf Lundells version av Halleluja hörs från stereon. Han erkänner att han också uppskattar Lundell men kanske inte i samma utsträckning som jag numera gör. Låt efter låt hörs i mitt rum och en ny natt i hans närhet väntade. En natt som denna gång inte fylldes med Bruce Dickinsons eller James Hetfields röst. Detta blev en natt med endast Lundell. En natt med Lundell och prat om framtid och drömmar samt ett svagt erkännande att det kanske inte var helt omöjligt att även han skulle bli fast och kapitulera för mannen med de vackra texterna.

Det vore fint om det blev så.