Efter fem dagar med mitt nya vackra ljuslila stetoskop så upptäckte jag imorse att det saknades. Så nu har jag inte längre något ljuslila stetoskop. Jag som aldrig tappar bort någonting. Jag som faktiskt kan hålla reda på mina saker. Tydligen inte.
Vi hade skapat en underbar relation till varandra under dessa dagar. Jag var kär och jag trodde allvarligt att mitt ljuslila stetoskop kände detsamma. Men tydligen inte. Tydligen ville stetoskopet separera och ge sig ut för att se världen. Nu har jag sorg i mitt hjärta.
Hoppas det hittar tillbaka.
Miss you baby!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tror att det dyker upp igen! För om jag varit ett stetoskop, så hade det inte funnits något ställe där jag hellre hade varit än runt din hals... ;o)
Håller tummarna!
Kram
Janne
Ljuslila, låter som ett fint stetoskop. Du ska se att det kommer tillbaka till dig!
tack för dina ord.
*kramar*
Nejmen åh!!Hoppas det kommer fram!!
stetoskopet hittade hem! :D
eller rättare sagt, en kollega hittade det hängandes på ett dörrhandtag nere i kulverten ;)
så nu hänger det återigen runt min hals! :D
*lycklig*
och du janne: du är allt en charmig en du! ;D
Kul att du fick tillbaka det! Kan nog vara en bra ide att gravera in namnet på stetoskopet, för det är nog inte helt ovanligt att man lägger ifrån sig dem när de är i vägen och blir det liggande...
Min ex gjorde samma sak som dig. Hon köpte ett dyrt stetoskop och slarvade bort det efter en vecka, men fick aldrig tillbaks det...
Kula att ni är lyckliga igen, du och stetoskopet... ;o)
mitt namn står så vackert ingraverat redan :) men nu har jag även klistrat på en lapp med namnet på avdelningen ;)
visst är ditt ex oxå sjuksköterska? minns jag rätt om att hon är operationssköterska eller är jag helt ute och cyklar? :D
Skicka en kommentar