Efter alla år som gått
så var du bara där
Förtrollande
Vacker
Din famn
din beröring mot min hud
precis som jag minns
Din doft
är inte samma
vi har förändrats
En natt försvinner
en ny dag vaknar
du ligger där
Jag ser på dig
ler
minns
Är du och jag det som aldrig blev vi?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej Elin! Måste bara berätta att jag blir så berörd av det du skriver, mina ögon tåras av flera inlägg. Blev så glad när jag hittade dig här, läste dig innan också. Du inspirerade ett inlägg hos mig. Tack för dina fina ord i din blogg! En kram får du med
Det är rätt fascinerande hur små detaljer styr våra liv och formar våra öden och gör oss till de vi är. Ibland blir man nyfiken på hur livet hade sett ut om man valt en annan väg här i livet.
Tänkte på en gammal kärlek när jag läste din text. Kommer nog alltid undra om jag gjorde fel när jag gav upp, men ändå utan att ångra det beslut jag tog. Men de flesta personer som en gång betytt mycket för en finns alltid kvar i ens hjärta och det gäller att vårda minnet, men samtidigt leva i nuet...
Ha det bra!
Kram
Janne
*Mullenuff catching up på dina senaste inlägg, eftersom han varit utanför bloggvärlden ett tag*
anna: tack själv för dsitt supergulliga inlägg! :) nu är det jag sor blir rörd till tårar ska du veta.. tack!
kramar!
janne: men vad gör man när de människor man försöker vårda i minnet återigen dyker upp i nuet och visar att en hel del av det som fanns förut finns kvar?
jag har inget bara svar på den frågan.. =/
*hjälp*
mullenuff: blir alltid så glad när du lämnar ett avtryck här hos mig :D
anna: förlåt, jag stavade som en kratta i mitt svar på din kommentar ;)
Förra året fick jag åter kontakt med en av mitt livs största kärlekar som jag inte hört av sen jag var 20 år gammal. Det var jag som bröt kontakten då, helt enkelt för att vi bodde 60 mil ifrån varandra och jag mådde så dåligt av att aldrig få träffa henne.
Hon var väldigt speciell för mig och mina känslor har nog aldrig dött helt trots att det var så länge sedan. Kändes som om en hel del av kemin fanns där fortfarande när vi sågs förra sommaren trots att vi bägge ändrats mycket under årens lopp.
Hon är dock lyckligt gift och har barn och jag var fullt nöjd med att ha fått tillbaka henne som vän. Tyvärr blev dock hennes man lite svartsjuk, så hon var tvungen att säga upp kontakten med mig. Var väl lite naiv, som inte tänkte på att han kunde misstolka det hela...
I vilket fall som helst tycker inte jag att det är varken fel eller konstigt att man har kvar en del av känslorna för personer som man en gång haft känslor för. Sen får man ta sig en funderare i fall till fall huruvida man bara saknar något som skulle ha kunnat bli något eller om glöden finns kvar så pass att elden tar sig bara man blåser lite grann...
Vi får väl förjupa oss i diskusionen över en flaska vin någon gång... *skrattar*
Usch, såg just att fingrarna inte hängde med tankarna i slutet på förra inlägget, så att det såg ut som om jag antingen inte kunde stava eller som om jag druckit upp vinflaskan på egen hand.
Av någon anledning blir jag väldigt störd av felstavningar, i synnerhet om det är jag själv som gjort dem...
Får väl korka upp en flaska vin och försöka glömma... *skrattar*
Skicka en kommentar