Dofter från förr

Jag vaknar sent idag trots att jag gick och la mig i skaplig tid igår. Till min förvåning skiner faktiskt solen idag. Jag går upp och startar vattenkokaren. Gör i ordning en tesil med Söderblandning och lägger den i min stora färgglada temugg med namnet Arvid. Arvid är en mycket bra mugg, bekväm att hålla i, god att dricka ur, rymmer massor och påminner mig dessutom en Arvid jag träffade en gång som tyckte jag liknade Marilyn Monroe, alltså endast bara fördelar. Glömde nämna att muggen är fin också.

Lagom som jag sätter mig ner vid bordet så börjar fastighetsvärden att klippa gräset utanför. Genast letar sig doften av nyklippt gräs in genom mitt öppna fönster och jag tycker att det luktar helt fantastiskt där jag yrvaket sitter. Dessa dofter får mig alltid att minnas somrarna ute på landet. När man fick trettio kronor för att klippa gräsmattan. Minns när jag körde in med åkgräsklipparen i mammas hallonhäck och mejade ner ett par meter hallonbuskar innan jag fick stopp på eländet. Jag skämdes ögonen ur mig och gick med tunga steg in mot köket för att berätta för mamma vad som precis inträffat ute i trädgården. Mamma skrattade så hon grät. Kan ibland undra om jag också hade skrattat så jag gråtit om min unge hade klippt ner en bra bit av hallonhäcken.

Jag längtar ut på landet nu och gillar inte alls att jag är fast här i min lägenhet med all packning. Den här tiden på året pågår skörden för fullt där hemma och jag kan nu endast återkalla alla dofter i mitt minne. Känner ofta tacksamhet över min barndom, att ha fått växa upp bland traktorer, tröskor och får. Jag är en riktig bonddotter, och det är något jag är stolt över.

Ibland är jag inte någon storstadstös. Ibland inser jag att det är på landet jag hör hemma. Men det får bli i framtiden. Ska bara ta vägarna förbi Söder först.