Utmattad lägger jag mig varje kväll. Den kvävande värmen i mitt rum i blandning med alla tankar som tränger sig på gör att jag ligger sömnlös. Jag vrider och vänder på mig, kramar om extrakudden och fixar med täcket så att det ligger skönt mellan knäna. Dom senaste kvällarna har jag varje kväll formulerat ett brev i mina tankar. Det har hänt att jag sträckt mig efter min sandfärgade skrivbok med textilpärm för att få ner brevet på papper. Jag har dock ändrat mig i sista sekund varje gång. Varför? Sällan hindras jag från att skriva ner mina tankar. Skrivboken bredvid min säng innehåller mycket längtan, ensamhet och funderingar. Varför är dessa ord så annorlunda?
Orden som jag omsorgsfullt formulerar till meningar i tankarna känns för påtagliga om jag låter dom bli nerskrivna på papper. Jag tror inte att jag är redo för det. Jag är inte ens redo att formulera det här brevet i mina tankar, även det känns för påtagligt. Trots det fortsätter jag kväll efter kväll, ord efter ord, mening efter mening. Vad skulle hända om jag bestämde mig för att skicka det här brevet, som inte ens existerar, till mottagaren? Tanken når mig och jag målar upp olika scenarion i huvudet, det ena mer otrevligt än det andra. Inga positiva tankar når mig där jag ligger sömnlös med en bedövande trötthet hängande över mig. Skulle brevet ens väcka en reaktion? Skulle brevet passera obemärkt förbi i mottagarens ögon? Det är frågor som blir obesvarade, i alla fall för nu.
En sak är säker, fortsätter brevformulerandet även inatt, måste orden skrivas ner. Även om jag inte är redo att ha dom där. Kanske måste jag låta dom bli verkliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Men vännen då...
Prova med att skriva brevet o sen bränna det. På det viset får du bort dem från hjärnan men du behöver inte påminnas varje gång du öppnar boken.
Kramar!
Känner först och främst igen det där med en ritual för att ligga rätt.. min är ganska så snarlik din faktiskt. Ska vi byta kudde med varann? =)
Det där brevformulerandet för övrigt.. så många brev har jag formulerat i mina tankar. Många av dem har varit till samma person/personer och många gånger har breven formulerats del för del natt efter natt. Att formulera endast en del, även i huvudet, kan ta väldigt lång tid. Dividerandet fram och tillbaka, vad får det för konsekvenser om det skrivs? Om det skickas? Får det några konsekvenser?
Det har varit lite olika typer av brev, men vid ett tillfälle ockuperade det mina tankar så pass mycket att jag faktiskt startade en ny anonym blogg och bad om hjälp hur jag skulle göra. Jag blev inget klokare.
Men jag skickade aldrig brevet.. trots att jag fortfarande vill göra det, för min skull. Däremot tror jag det bästa för mottagarens skull i mitt fall är om brevet aldrig skickas, oavsett hur gärna jag vill.
Oavsett hur det ligger till och vad det gäller i ditt fall så hoppas jag du finner ett svar i alla fall. Och vill du ha någon annans syn på saken, eller bara prata om det så lyssnar, eller kanske snarare läser, jag gärna.
Varma kramar vännen
Hej. Augusti säger du. Ja kommer på Takida. Förbokafde biljeet? Går inte så vr att skriva, men ja vill då md!
pia: ja det kanske vore klokt.. men då startar jag nog en eldsvåda här hemma =/
detta är inte lätt! :D
*kramar*
eldregn: liggritualer is the shit! :D ligger man rätt somnar man bums, ibland iaf.. :)
ja det kanske är en hel del som ligger och formulerar såna där brev på nätterna och tänker som du och jag.. vad skulle det få för konsekvenser om jag skickade dom etc..
det är säkert ett bra terapisätt men man får ju egentligen ingenting sagt med det genom att bara tänka tankarna..ibland behöver dom ju komma fram till personen i fråga..
är du säker på att personen skulle reagera så som du skriver? att det vore enbart skönt för dig om du skickade det? du tror inte att hon skulle uppskatta att få brevet av dig? jag tror det brevet skulle vara fullt av varma tankar..har jag inte rätt?
kram vännen!
21: ja takida! :D det är förbokade biljetter, backyard babies spelar samma kväll. :D
Precis, och gör man inte det så ligger man ju i alla fall skönt ;)
Säker kan jag aldrig vara, och hon har varit så förstående jämt förut.. även om det i ärlighetens namn var alltför längesedan (sett från min sida) som vi växlade några ord med varandra.
Brevet skulle vara fyllt med varma tankar, väldigt varma, men kanske också lite halvledsna. Problemet med brevet är att jag är helt och hållet säker på att vi i det här fallet inte är på samma våglängd.. och så mycket som jag tycker om henne så vill jag inte sätta henne i en obekväm/svår position.
Som sagt, hon har varit väldigt förstående förut, och hon skulle säkert vara det nu med... men finns det bara en liten liten chans att brevet kan röra om hennes tillvaro på fel sätt så vill jag inte skicka det.
Oavsett om det vore bra för min egen del. Det är åtminstone så jag känner just nu... och så jag känt under några månader nu.
(kanske längre egentligen, men sedan tanken på att skicka iväg det där brevet började alltså)
Hur gick det för dig förresten? Blev gårdagsnatten fri från tankarna?
Kramar
Ett handskrivet brev är ju sällsynt nu för tiden, så det uppskattas alltid...
Ett brev från dig kan väl aldrig vara fel! En sak är i alla fall säker, du skulle aldrig gå obemärkt förbi ens om man låg i koma... ;o)
Kramar!
Skicka en kommentar