Så var han där igen..karln som får mig pirrig i hela kroppen. Tydligen så kommer vi på Söder återigen att bo fem minuter ifrån varandra. En kväll med vin är planerad.
Känns som att en liten farbror sitter där uppe och ler mot mig dessa dagar. Troligen kommer ett bakslag snart att komma men fram tills dess tänker jag njuta av varje sekund.
Jag har lägenheten, jag har jobbet. Kan inte den snälla farbrorn bara se till så att även denna underbara karl äntligen blir min?
Men äsch..så lycklig kan man kanske inte bli. Säkert påfrestande för hjärtat. Bättre att vara lite halvlycklig. Typ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar