Ständig o t i l l r ä c k l i g h e t.
Vad väljer man?
En patient är ledsen över att nyligen blivit änka och har stort samtalsbehov.
En annan patient är illamående och kräks. Måste få Primperan intravenöst för att häva illamåendet.
En tredje patient är nyss uppkommen från akuten och behöver få sin telemetri (hjärtövervakning) uppkopplad.
En fjärde patient har nyss blivit utskriven och väntar endast på att få några tabletter av mig innan hon kan åka hem.
Ständiga prioriteringar
Ständigt välja bort
Ständigt dåligt samvete
Ständig otillräcklighet som nu allt oftare förvandlas till uppgivenhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är inte du som är otillräcklig, utan ni är underbemannade! Även om det är svårt, så måste du försöka att inte ta åt dig själv när tiden inte räcker till!
Du och de flesta andra inom vården gör ett fantastiskt jobb, trots hög arbetsbelastning, stort ansvar och usel lön.
I det aktuella fallet så hade jag snabbt fixat tabletterna till patient nr 4, sedan fixat hjärtövervakningen (som lät mest viktigast) och på väg till den kräkande patienten hade jag tittat förbi den ledsna patienten och sagt att jag skulle titta förbi lite senare.
En variant kan ju faktiskt vara att när man går av skiftet, byta om och sedan gå upp och prata med henne en halvtimme. Hon skulle säkert värdera den halvtimmen mer än om du gjorde samma sak i dina sköterskekläder eftersom det visar att du har ett mer personligt engagemang. Sen borde du kunna skriva upp tiden som övertid i alla fall... ;o)
Har sagt det förut, men får väl upprepa det: "Du duger mer än väl, precis som du är!"
Kramar!
Skicka en kommentar