Väntan var mödan värd..

Jag satt nere i hamnen ikväll på kajkanten med en vän. Vi satt på precis samma ställe för ett år sen och vred och vände på problem, analyserade olycklig kärlek och drömde om att hon skulle få sin drömprins som hon funnit men ej fått till sin. Nu sitter vi där igen, med den skillnaden att hon äntligen fått sin drömprins hon trånat efter under ett års tid. Det är en riktig solskenshistoria det där som får mig att tro att ibland händer det.

Hon är pirrig av lycka, hon är så kär att hon svävar den lilla tösen. Jag är så fantastiskt glad för hennes skull. All väntan har varit mödan värd. Att hon varit kräsen har varit för att hon väntat på Honom och litat på att kärleken hittar fram till slut. Och det gjorde den, med besked. Där har dom båda kärlekskranka turturduvorna gått och tänkt på varandra i över ett års tid men båda trott att det inte varit någon idé. Så kan det gå, tur att han styrde upp det där till slut.

Tänk va livet kan ta sina oväntade vändningar. Tänk att ibland händer underbara saker som gör att man står förstummad och är så evigt tacksam för livets överraskningar och man står lamslagen av det faktum att det underbara faktiskt händer en själv. Hon är värd varenda sekund av lycka min vän, nu är det hennes tid att få stråla och vara galet lycklig.

Jag såg på henne där hon satt på kajkanten och tänkte att han inte kunde fått en bättre tjej. Om han inte gifter sig med henne slår jag stekpannan i huvudet på honom. Hårt.