Nu har jag fixat en dejt till min väns bröllop om två veckor. Då behöver jag inte visa mig som den enda singeln och den enda utan sällskap. Då behöver jag inte känna mig lika ensam, inte lika patetisk. Jag har en vän som är lika singel och lika ensam och patetisk som jag. Och när vi umgås känner vi oss inte alls ensamma och patetiska, då har vi ett substitut i varandra. Vi kan nästan bli tagna för att vara ett gift gammalt par. Sånt känns lite tryggt i såna situationer.
Dessutom tycker jag om att se honom i kostym. Gillar karlar i kostym. Karlar i kostym håller mina tankar på att bli nunna borta.
Nu är jag redo för bröllop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Wtf! Trodde jag var din dejt ju!
men du hörde ju aldrig av dig ju så jag kände mig dumpad ;P
men du kan vara min dejt när deras ofödda bebis ska döpas i vinter? :D jag är ju säkert singel och tragisk då med ;)
Mullenuff was here
mullenuff: åh du är alltid så välkommen hit! :D
Skicka en kommentar