Det piper till i telefonen. 1 meddelande mottaget. Jag läser orden som står skrivna, om och om igen. Mina tankar går tillbaka till den där varma augustikvällen på den där balkongen för fem år sedan. Minns hur jag stod och såg ut över den mysiga innergården medans jag lyssnade på hans ord.
Hans mun formulerade de vackraste ord jag någonsin fått höra. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville fly därifrån. Jag kände mig stressad, jag kände mig besvärad. Men likt förbaskat så fortsätte han formulera dessa ord som byggde vackra meningar som fick mig att stå handfallen och förlamad kvar. Tankarna snurrade i ett enda stort kaos. Mitt hjärta utan möjlighet att känna något. Ett brustet hjärta som ej hunnit läka.
Han var säker på att jag var hans livs kärlek, att han ville leva sitt liv med mig. Han ville se mig som mor till sina barn. Han sa att jag var den vackraste kvinna han någonsin mött, att min närvaro fick hela hans värld ur balans. Hur han åtrådde mig.
Jag kunde omöjligt ta in allt som han sa till mig på den där balkongen den där kvällen. Fem år har gått sen den där augustikvällen på balkongen. Fem år har inte fått honom att ändra sig. För honom är jag fortfarande den vackraste kvinna han mött. För honom är jag fortfarande den kvinna han vill se som mor till sina barn. Han säger att han är kär. Men vet han egentligen vad kärlek är? Det han inte förstår är att allt detta är en illusion. Han har förskönat mig.
Men nog känns det smickrande att finnas i någons drömmar. Även om det är en förskönad dröm av verkligheten så finns jag gärna där. Jag kan le mot honom, mina ögon kan fortsätta glittra mot honom. Men i hans drömmar är vart jag ska stanna. Jag vill inte att han ska vakna och se verkligheten. Den är inte lika vacker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är de positiva egenskaperna och utstrålningen som man attraheras av till en början, men äkta kärlek är när man älskar någon för alla hennes skavanker och egenheter...
Verkligheten är vackrare än drömmarna, trots alla skavanker som råkar finnas ;)
Vänta bara tills du första gången ser ditt barn le!
*kramis*
Vad är det som säger att han inte vet vad kärlek är? Vad är det som säger att han förskönat dig istället för att faktiskt verkligen tycka precis som han tycker om dig. Varför kan det inte vara så att han ser samma verklighet som dig, men på ett annat sätt?
Varför kan det inte vara så att hans känslor verkligen speglar verkligheten sett ur hans ögon?
Och vad är det som säger att hans ögon skulle se fel?
Jag skriver som jag gör för jag känner igen ditt resonemang.. det kanske är annorlunda i ditt fall, vad vet jag. Men jag blev intalad vid ett tillfälle att det inte fanns så mycket att se i någon där jag endast såg skönhet. Jag såg många svagheter, eller kalla det skönhetsfläckar, men oavsett dem så kunde de inte rubba den bild jag hade av henne, snarare bara förstärka den.
Frågan är också... vems ögon ljuger egentligen när åsikter går isär? Måste någons egentligen varken ljuga eller tala sanning helt och hållet?
För ser jag på dig så undervärderar du dig själv alltför ofta, så din bild av dig själv tror jag inte är helt sanningsenlig. Du är så mycket mer än du tror.
Kramar
Ja ibland är det bättre att finnas och att själv minnas någon där i drömmarna..
Eldregn har helt rätt! Vi killar utgör visserligen bara 48% av befolkningen och är således bara en minioritet, men vi är alla rörande överens: Du ÄR underbar!
Du själv underskattar dig själv precis som Eldregn konstaterade och de övriga 52% är bara avundsjuka... ;o)
Skicka en kommentar