Stum av beundran

Jag är förförd. Jag är charmad. Jag har stått stum av beundran inför vår vackra huvudstad de senaste dagarna. En oväntad liten semester har givit mig möjligheten att utforska denna pärla och lusten att ta mig iväg till Stockholm växer sig starkare än någonsin.

Jag har sett Riddarholmens vackra hus. Jag har promenerat i de små undangömda gränderna i Gamla Stan sent om kvällen, druckit Irish Coffee och vin på urcharmiga Wirströms. Jag har besökt Vasamuseet och konstaterat att båten faktiskt är finare nu utan all färg den hade på den tiden det begav sig. Jag har sett en ekorre sitta i ett träd och gnaga på något som såg ut som en kotte.

Jag har åkt båt, både Djurgårdsfärjan och färjan ut till Fjäderholmarna. Jag har knallat runt på Fjäderholmarna och tittat på Allmogebåtarna. Stannat till vid restaurangen där vi delade en flaska vin på uteserveringen som höll öppet endast för att vi skulle få sitta där ute invirade i filtar och njuta av utsikten, havslukten och lyssna på fåglarnas skrik.

Ja, dessa dagar var precis vad jag behövde. Och nu blir jag otålig över att komma iväg. Jag vill fortsätta utforska stan. Men då blir det på egen hand. Nu hade jag en underbar guide som visade mig alla smultronställen. Smultronställen som jag kommer att besöka när han inte längre finns kvar i stan. I höst ska jag vara på väg. Ja, Stockholm väntar på mig.